I en artikel i Corren, 5/10, berättades om det dåliga intresset för nattvandring i Malmslätt. Problemet med att få föräldrar att nattvandra fanns även när våra barn var tonåringar, för cirka tio år sedan. Varför ställer inte föräldrar upp på något så enkelt som en långpromenad runt i sitt eget bostadsområde?
Förklaringen är enkel: "Mina barn är hemma, de är inte ute och bråkar! Varför ska jag gå ut och vakta andras ungar? Jag vill se på tv och äta chips tillsammans med mina barn, inte springa kvarteret runt, för att leta upp områdets ligister! Ska jag som är så trött tvingas att promenera i flera timmar med föräldrar som jag knappt vet vad de heter? Läskigt! Nej, fy, det vill jag inte, är hemma i stället, det blir nog bra utan mig, någon annan får faktiskt ställa upp!"
Jag vet, till en början tänkte även jag dessa tankar.
Men, om man vänder på tanken, tänk om jag kan hjälpa någon av mina barns kompisar. Det finns tonåringar som inte har en trygg vrå med chips och mys tillsammans med sina föräldrar. De driver i stället runt och bråkar för att visa att de finns.
Tänk i stället så här: Kan jag göra skillnad i mitt närområde genom att gå en till två långpromenader per år. Då är det värt mödan! Prata med ungdomar du träffar under promenaden, verkligen prata med dem. Du kommer bli förvånad, ungdomar har mycket att ge, om du ger dig tid, trots att det är andras ungar. Du kan göra skillnad, du växer som människa, du får frisk luft, motion, lär känna andra föräldrar, dina egna barn blir stolta över dig för att du visar att du vill ha ett tryggt samhälle för dig, dina barn och andras ungar.