Sila mygg och svälja kameler! Det är ordspråket undertecknad tänker på när jag läser om regeringens förslag om att momsbelägga andrahandsförsäljningen.
Myrorna, Återvinningen, St Erikshjälpen, Röda korset och Hjärta till hjärta är några organisationer i Linköping som gör ett beundransvärt arbete för fattiga och människor i nöd. Romer kan få mer långsiktig hjälp i sina hemländer, barnhemsbarn har fått förnödenheter i Baltikum och utsatta barn får möjlighet till skolundervisning är bara några exempel.
Jag förstår inte hur dessa politiker tänker? Kanske är det vänsterns njugga inställning till civilsamhällets frivilliga krafter, som man inte har full kontroll över?
Dessutom finns förslag om att slopa den begränsade avdragsrätten för ideella gåvor, nu när decemberöverenskommelsen jämnat vägen.
Däremot fortsätter Sverige att vara ”FN:s jultomte” som den granskande journalisten Jenny Norberg uttryckte det sina artiklar i Svenska Dagbladet om FN:s slöseri. En Sidaarbetare skrev så här om sina erfarenheter: ”Jag har sett hur FN spenderar pengar som de ramlat ner från himlen, på lyxiga kontor, tjänstebilar, konferenser och orimliga löneförmåner. Fattiga, som de skall hjälpa får nöja sig med smulorna från deras lyxiga konferenser och middagar”. Men när en plats i FN:s säkerhetsråd hägrar, så är det föga troligt att det svenska biståndet till FN minskar. Då är det enklare att ur någon outgrundlig rättviseprincip, ge sig på de allra fattigaste!