Tänk dig att du med gott samvete kan spela sjuk, handikappad så svårt att du behöver hjälp, assistans med toalettbesök, att klä på sig, hygien, ja i stort sett allt. Du använder rullstol, fast bara när någon ser på.
I tisdags inleddes rättegången mot den 47-åriga man och hans tidigare nu 40-åriga hustru samt deras två barn som åtalats för att ha lurat Försäkringskassan på miljonbelopp. Det rör sig om svindlande fem miljoner.
Polisen slog till i oktober. Då hade man bevismaterial nog som intygade att mannen kunde röra sig obehindrat och när polisen kom sprang mannen ifrån dem.
Det är så man gör om man ska utnyttja vårt samhälle. Det är så man gör när man inte har en aning om vad livet för många innebär av verkliga dagliga svårigheter och smärtor.
Den här mannen är inte ensam. För något år sedan var det ännu en riksbekant rullstolsman som lurade till sig 13 miljoner kronor.
Samtidigt som jag är förbannad på dessa män kan jag överhuvudtaget inte förstå sjukvården och försäkringsläkarna som intygat att han behövde assistanshjälp.
För många som verkligen behöver hjälp måste ett flertal undersökningar göras och dokumenteras. Ändå blir man misstrodd.
Tack och lov är jag inte där än. Men den dagen kommer – trots min kamp för att slippa assistanshjälp. Men vad händer när jag måste ha hjälpen?
En handikappad som kanske fått MS, stroke eller en annan åkomma får kämpa och får ändå inte ut vad som är dennes rättigheter – hur kan dessa rötägg lyckas?