När polisen i Linköping nu tydligen börjar DNA-testa alla män 15–30 år som var invånare i staden 2004 ansluter de sig till en tradition som började i England 1987.
Två tonårsflickor hade bragts om livet (1983 och 1986) av samme man i Leicestershire men utredningen gick trögt. Då började polisen där samla blodprov från alla män 17–34 år i ett antal närliggande småstäder.
Totalt berördes cirka 4 000 engelsmän och fallet är extra intressant på två sätt. Dels att det blev det första fallet i historien där en huvudmisstänkt (R Buckland, 17 år) kunde frias tack vare DNA-profilen, som inte stämde med mördarens och dels att masstestningen (s k DNA dragnet) ledde till att mördaren, den 27-årige bagaren Colin Pitchfork, efter några turer med falskt blodprov kunde gripas och fällas. Detta första fall med DNA-test på manlig befolkning har således inga rötter i Östtyskland som anmälaren ”Tidigare bosatt i Linköping” (Ordet fritt 14/5) vill jämföra med.
Däremot gjordes nog historiens största DNA-screening i ett kriminalfall just i Tyskland 1998 med över 12 000 frivilligt testade män i åldern 18–30 år.
I Umeå DNA-testades (topsades) över 770 män i utredningen om den serievåldtäktsman som senare greps och fälldes.
I USA görs också denna typ av masstest där man ”letar efter nålen i höstacken” och givetvis kan metoden ifrågasättas.
Olika länders lagstiftning gör att denna typ av befolkningstester juridiskt sett befinner sig i gråzonen av vad som kan begäras av ”oskyldiga” medborgare. Men värt att hålla i minnet för den enskilde (mannen) är att allmänhetens intresse att finna gärningsmän som begår synnerligen grova brott är stor och även om det intresset i sig inte ger legitimitet till obligatoriska test så finns det en stor acceptans för den typen av insatser.