Det skrämmande, obehagliga, det som oftast är tabu i samhället, det vi ska skämmas över tänker jag nu skriva om. För det bara genom att prata, skriva som man kan hjälpa andra. Psykisk ohälsa råder det brist på kunskap i vårt samhälle. Men att må dåligt är en del av livet. Livet går upp och ner, ibland mår vi sämre men få visar det öppet. Ibland leker livet. Att må dåligt innebär inte att man är misslyckad. Vilket många ungdomar tror. Men så är det inte. Alla är behövda, värdefulla för de dom är trots hur man mår.
I USA delstaten Miami undervisar kuratorer i livskunskap genom hela skolgången, inte lärare utan kuratorer, Det gör att elever vet vart man ska vända sig om man mår dåligt och där uppmärksammas man tidigt de som mår dåligt och kan hjälpa dem i tid. Det tror jag är jätteviktigt. För det finns alltid hjälp att få. Men återigen politikerna måste ta sitt ansvar. I Sverige tar över 1500 ungdomar sitt liv varje år, skrämmande siffror. I Miami har man lyckats få ner antalet självmord till noll. Kan de så varför ska inte Sverige kunna?
Oftast är det i tidig ålder man utvecklar psykisk ohälsa, att känna sig behövd och lyckad. Vuxna, medmänniskor måste våga se varandra, våga fråga för man kan göra mycket innan ett självmord begåtts. Det är en lång process innan något sådant sker. Anhöriga, de som blir lämnade kvar få så mycket skuldkänslor som sitter i för en stor del av livet. Glöm aldrig! Det är aldrig fel att må dåligt, aldrig fel att ha en psykisk sjukdom, aldrig fel att söka hjälp för det. Gör allt innan det är för sent.