Sveriges regering kallas i dag till förhör i FN:s rasdiskrimineringskommitté i Genève. Kommittén undersöker regelbundet hur medlemsländerna uppfyller sina åtaganden i FN-konventionen mot etnisk diskriminering och rasism. För att få en heltäckande bild av läget tar FN hjälp av rapporter från världens frivilligorganisationer. Svenska FN-förbundet har med stöd av ett femtiotal organisationer lämnat in en rapport och finns på plats i Genève i dag.
Vi pekar i vår rapport på att flera problem som rör mänskliga rättigheter i Sverige kvarstår trots tidigare påpekanden från FN. Hatbrott med främlingsfientliga och antireligiösa förtecken, rasistisk propaganda på internet och fortsatt marginalisering av samer och romer är några exempel. Regeringen måste arbeta mer målmedvetet för att motverka strukturell rasism och etnisk diskriminering, framhåller vi.
Arbetsmarknadsdepartementet ansvarar för diskrimineringsmyndigheterna och nationell MR-samordning, men mänskliga rättigheter är inte bara en fråga för regering och riksdag. Det är också en fråga i vardagen. Många anställda i Sveriges kommuner och landsting möter dagligen människor med varierande bakgrund som förväntar sig ett värdigt och kunnigt bemötande i skolan, vården och omsorgen.
Hur rådande nationell lagstiftning förhåller sig till Sveriges internationella åtaganden är inte alltid tydligt. Lagrum saknas ofta i tvister i värdegrundsfrågor som bruket av religiös klädsel i skolan. MR-frågorna måste integreras och hanteras samstämmigt i kommunernas dagliga verksamhet. En åtgärd är relevant utbildning om mänskliga rättigheter för kommun- och landstingsanställda.
I vår rapport till FN-kommittén föreslår att vi en ny myndighet för mänskliga rättigheter inrättas. Den bör vara oberoende och placeras direkt under riksdagen. Några uppgifter för den nya myndigheten är att räta ut frågetecken om tolkningen av internationella åtaganden, vägleda kommuner och landsting samt övervaka att myndigheter agerar i enlighet med internationella förpliktelser. Ytterligare en uppgift är att analysera och väga olika rättigheter mot varandra.
Oberoende MR-myndigheter finns i en tredjedel av världens länder och i 17 EU-länder och fungerar bland annat som stöd för lokala myndigheter och deras uttolkning av olika FN-överenskommelser. FN erbjuder hjälp till medlemsstaterna, bland dem Sverige, för att bygga en sådan institution. Ändå har ett utredningsförslag om en svensk MR-kommission fått ett svalt mottagande.
Under tio år har FN:s rasdiskrimineringskommitté kommit med rekommendationer till svenska regeringar. Trots det är strukturell rasism, diskriminering och hatbrott fortfarande hinder för många människor i Sverige att förverkliga sina drömmar. När FN-kommittén återkommer med nya förslag på åtgärder är det dags för regeringen att agera – också till stöd för det lokala antidiskrimineringsarbetet.