Strejkrätten, LAS, pensionen. Allt står nu på spel.
Vi behöver stärka arbetstagarnas position på arbetsmarknaden. Inte angripa en av grundvalarna för ett fritt och välorganiserat arbetsliv. Strejkrätten är det yttersta verktyget för fackliga organisationer att hävda arbetstagares rättigheter. En inskränkning av strejkrätten är ett ensidigt stärkande av arbetsgivarsidan.
I dag är den politiska arenan i Sverige förändrad och politikerna är beredda att offra våra fackliga rättigheter i ett maktspel med varandra. Strejken är ett verktyg för att förbättra dåliga arbetsvillkor och vi vill snarare se att strejkrätten utvecklas. Det är sorgligt att se en socialdemokratisk regering kapitulera från sina tidigare ideal och sorgligt att se fackföreningar agera i strid mot sina egna medlemmars vilja.
Efter det usla valresultatet 2018 stod det klart att det inte finns något parti som på allvar bryr sig om oss arbetare. Det är kapitalet som styr alltmer i vårt samhälle istället för omtanke om människan.
Vi kan konstatera att det nu finns det en bred majoritet i riksdagen som vill förändra och försämra när det gäller fackliga rättigheter. Innan valet lovade alla allting men valet handlade bara om makten.
Den så kallade Januariöverenskommelsen mellan S, MP, C och L innehåller flera betydande reformpunkter på arbetsmarknadsområdet.
I fokus för debatten finns LAS, där en reform aviserats med bland annat tydligt utvidgade turordningsregler, ökad flexibilitet och lägre kostnader vid uppsägningar. LAS kan komma att ändras i syfte att öka företagens flexibilitet samtidigt som medarbetares behov av trygghet i arbetslivet inte tillgodoses. Svenskt Näringsliv föreslår en genomgripande förändring i LAS som ger båda parter fri uppsägningsrätt av anställningsavtal.
Uppgörelsen på arbetsrättsområdet innebär, om den blir verklighet, att LAS ”ändras genom tydligt utökade undantag från turordningsreglerna”. Den utredning som är tänkt att tillsättas för att ta fram ändringarna ska också lägga förslag på ändringar som ger ”lägre kostnader vid uppsägningar”. Enligt överenskommelsen ska dock även rättssäkerhet och skydd för chefers godtycke upprätthållas.
Nästan alla riksdagspartierna kom överens om att höja den allmänna och lägsta pensionsåldern från 61 till 64 år. Svensk Näringsliv jublar! Man blir nu tvungen att jobba fram till 67 år. Pensionen kopplas till medellivslängden, så att pensionsåldern kan höjas ytterligare. De vill att vi ska arbeta tills vi dör.
Produktiviteten har ökat avsevärt men vi som arbetar får varken sänkt arbetstid eller högre löner som står i relation till den ökade produktiviteten. Istället höjer man pensionsåldern.
Staten har råd att stödja kapitalet genom olika åtgärdspaket och genom att spela bort våra pensionspengar på aktiemarknaden. Allt detta ska vi i arbetarklassen stå för, med höjd pensionsålder och minskade pensioner.
Det är bara att konstatera att vi har blivit lurade av politikerna men det är inte försent. Det är politikerna som ska lyssna på oss arbetare, inte vi på politikerna. Det är bara att göra oss hörda i alla samhällets instanser och tänka en gång till innan vi lägger våra röster. Politik handlar inte bara om invandring, eller hur?
Jasmin Cosic, ordförande IF Metall verkstadsklubben