USA hade då tre atombomber färdiga: den första användes som ett test i juli 1945 i ett ökenområde i västra USA.
Japan hade ännu inte kapitulerat och blev därför måltavla för de övriga bomberna. "Little Boy" och "Fat Man" släpptes den 6 och 9 augusti 1945 över städerna Hiroshima och Nagasaki. 140 000 civila dödades av strålning, brännskador och frakturer. Den som kommit på teorin om atomklyvning – Albert Einstein – var förkrossad.
Den krigiska atomåldern hade sett dagens ljus!
Efter andra världskriget hade Sverige ambitioner att skaffa ett eget kärnvapen. Dessa planer skrinlades dock 1970, då Sverige anslöt sig till det sk ”Icke spridningsavtalet”. Ett avtal som de dåvarande kärnvapenmakterna – USA, Sovjet, Storbritannien, Frankrike och Kina – träffade och som gick ut på att inga nya länder skulle skaffa kärnvapen. I gengäld skulle kärnvapenmakterna på sikt avskaffa sina vapen.
Det har dessvärre inte gått så bra för ”Icke spridningsavtalet”. Fyra nya kärnvapenmakter har tillkommit: Indien, Pakistan, Israel och Nord-Korea. Dessutom finns det ingen tillstymmelse till nedrustning hos de ursprungliga kärnvapenländerna. Den teknologiska utvecklingen av nya effektivare vapen har varit enorm. Dagens arsenal av kärnvapen – cirka 12 000 bomber – räcker till att skapa klimateffekter som omöjliggör högre stående liv på jorden.
Att kärnvapnen aldrig ska användas, utan bara finnas för avskräckning är en utopi. Så länge vapnen finns, kommer de att kunna användas – antingen av misstag eller av vilja. Inte minst Putins opålitlighet och kärnvapenskrammel inger farhågor. Det finns dessutom flertal exempel på att ett kärnvapenkrig av misstag varit förskräckande nära.
Men det finns ljusglimtar: 2017 beslutade FN:s Generalförsamling om en konvention om FÖRBUD MOT KÄRNVAPEN. Den har nu ratificerats av 66 länder, bland andra Vatikanstaten, Österrike, Mexico, Nya Zeeland, Filippinerna och Kazakstan. Vidare har 635 internationella organisationer ställt sig bakom konventionen, bland annat Röda Korset och Rotaryklubben i Gränna.
Kärnvapnen har nu äntligen enligt internationell rätt blivit förbjudna som massförstörelsevapen i likhet med kemiska och biologiska vapen.
Men hindren för kärnvapnens avskaffande är stora: kärnvapnen är fast förankrade i den säkerhetspolitiska världen. Kärnvapnen är grundbulten i NATO:s säkerhetspolitik liksom i de övriga kärnvapenländernas säkerhetspolitik. Vi får heller inte glömma att det Kinesiska Kommunistiska Partiets (KKP:s) ambitioner om världsherravälde inom ett sekel från partiets grundande 1949 är tydligt uttalat, även om man inte pratar om det så mycket. Kina har minst 300 kärnvapen tillräckliga att sätta den mänskliga civilisationen på jorden ur spel.
Låt oss därför aldrig glömma vår historia! Låt oss aldrig glömma HIROSHIMA! Alla har ett ansvar att kämpa för en värld fri från kärnvapen!