Förra veckan skrev Julie Tran, ordförande i Trafik- och samhällsplaneringsnämnden, ett nytt inlägg angående den järnvägen. Ingen rolig läsning precis. Känner igen mycket från tidigare inlägg, fast orden kastas om lite. Nej, förklaringen att järnvägen inte ska vara kvar duger inte. Kortsiktigt och oprofessionellt uttalande. Var finns miljötänket, säkerhetsaspekten mot biltrafiken, nybyggarandan? Varför är region Kalmar av åsikten att dessa järnvägssträckor ska utvecklas? Varför gjorde region Skåne en satsning på pendeltåg, i mycket större utsträckning än i Östergötland? Svaret bottnar i kunniga trafikplanerare/politiker som förstår, vågar satsa och inte stoppa huvudet i sanden!
Vägen mellan Linköping-Åtvidaberg-Överrum är bitvis smal, krokig och backig. Den är inte så spännande att färdas under den mörka årstiden. Har Julie Tran kört den sträckan med bil i vinterväglag? Förmodligen inte. Bussen är verkligen inget alternativ. Jag instämmer fullt om upprustning och eldrift av dessa järnvägssträckor. Den storsatsningen inom kollektivtrafiken tillsammans med Ostlänken skulle göra att flera företag och människor flyttar till städer/orter som kan blomstra upp. Som exempelvis Västervik, Kalmar och Hultsfred. En snabb och fungerande tågtrafik skulle ge många positiva effekter. Tåget slår bussen i tid, komfort och säkerhet mot nämnda vägsträcka.
Säg en tidsplan på cirka femton år till att allt är utbyggt. Börja sträckan Linköping-Överrum-Linköping-Kisa. Finansieringen då? Vad kan EU bidra med? Finns bidrag eller långfristiga lån för kollektivtrafikutbyggnad, så ska den saken undersökas. Har Julie Tran på Trafik- och samhällsplaneringsnämnden tänkt i de banorna?