Vill ha en lugn miljö på kyrkogården

Bland alla nya byggnationer som pågår på många ställen kan det vara mycket svårt att ta sig fram.

Insändare2020-06-11 07:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det här gäller ju för alla vare sig man går till fots eller framför något slags fordon. Vid Centrala griftegården, med bland annat ingång från Johannesborgsparken, finns skyltar uppsatta om rätt väg till skolan då det ej går att ta sig fram på annat sätt på grund av nybyggnation nära Uppståndelsens kapell. Skyltar visar vägen från Griftegården ut mot Fridtunagatan med budskapet "Här leder vi cykeln". En och annan följer budskapet förhoppningsvis med en tanke på Griftefriden. Alltför många verkar strunta i det hela överhuvudtaget. Det är väldigt sorgligt att se föräldrar låta sina små barn lära sig att cykla där med höga "hejapårop", alla yngre barn som ska till skolan, "vuxna" som stressade far fram med lurar i öronen och ofta pratandes i telefoner samtidigt. Att även se tävlingscyklister vara ute på träningsrunda med genväg över griftegården gör ont. 
Att Linköping ska bli bäst på cykel, med glada hejarop som "Du orkar" målat på cykel och gångbanor (även gångare ska orka naturligtvis) får en rätt illa klingande ton när somliga inte ens kan ta hänsyn på en kyrkogård. Kanske skulle det behövas utbildning på att framföra cykel, kickbikes med mera. Först och främst att man lär sig vad som är höger och vänster, det blir ju en bra inkörsport till att ta körkort för bil. 
Det finns äldre/gamla som har svårt att ta sig fram. Alla blir ju mer eller mindre långsamma med åldern och många behöver stöd av rollator eller stavar. Det har också blivit fler bilar som kör in på kyrkogården och inte bara en liten bit in utan långt in. Naturligtvis finns förståelse för rörelsehindrade men många är helt mobila på egen hand. 
I pandemitiden vi tyvärr lever i är vi nog många som känner ett extra behov av att besöka nära och käras gravar/minneslundar, där tanken är att det ska vara lugnt, tyst och fridfullt. Att i den vackraste tiden på året få sitta en stund på kyrkogården, lyssna på allt fågelkvitter och vara i stillhet för reflektion är väldigt svårt när alltför många inte alls tar hänsyn utan far fram som ett jehu på cyklar och annat till och med när det är begravning i kapellet. Det känns helt respektlöst. De små och mindre barnen kan ju naturligtvis inte förstå det här men vi som kallar oss vuxna borde veta bättre. Det leder till förvirring i en redan förvirrad tid och många äldre som tar sig fram med hjälpmedel av olika slag vet knappt längre vilken sida som blir säkrast att gå på. När händer det en olycka eller har det redan hänt kanske?