Öppet brev till Christer Kustvik och ni andra som bestämmer om Corren:
Fick i dagarna det tråkiga beskedet att ni "säger upp" mitt abonnemang, det vill säga att ni slutar dela ut tidningen, och det är ju nästan samma sak.
Bor på landet en halvmil utanför Mjölby och som många andra lantisar ska vi inte längre få Corren i postlådan. Synd! Och synd om alla barn och unga, utanför tätorten, som inte längre får se de äldre fortsätta med en hundraårig tradition, att läsa morgontidningen. Man brukar ju säga att barnen gör som de vuxna gör. Och finns det ingen tidning att läsa så ...
Vad kommer dagens unga att tycka om att ha tidningen då i framtiden?
Tidningskunskapen i skolan kommer naturligtvis att få mindre relevans och troligen kommer dagens yngre inte känna det som ett behov att bli prenumerant, varken på Corren eller andra dagstidningar?
Från "skärm till pärm" (som väl betyder tryck på papper) upprepar ledande skolpolitiker, men det verkar inte gälla för Corren? Vilket ansvar anser sig Corren ha och ta för alla inom utgivningsområdet för att ge presumtiva läsare relevant samhällsinformation? Hur är det med rättviseaspekten då man i stan får tillgång till papperstidningen, den som vill. Men bor man på landet så – nix!
Pressad ekonomi! Jo, så kan det ju vara men eftersom det skalats på innehållet i tidningen under senare år med försämrad kvalitet men höjt pris så blir kanske prenumeranterna färre? Trots höga papperspriser fortsätter man att ha ohemult stora bilder, ofta på en halv sida och mer och artiklar från till exempel Norrköpingstidningen om "grönsaksodling i Söderköping" eller "snabbkassor på Ica i Norrköping". Listan kan göras lång! Men vem skriver man för? Om pappret är dyrt så spara på det, men att avfärda landsbygdens prenumeranter torde bli mer kostsamt nu och definitivt på sikt.
Den annonserade digitala tidningen är ett föga fullgott alternativ för många. Kanske, utan att veta, så kan man undra om inte tidningens administration blivit alltför betungande?
Minns när chefredaktören skrev intressanta ledare och journalister bevakade stort som smått för att ha det på pränt redan nästa morgon för en intresserad allmänhet. Som nu att få läsa om vad som kanske förevarit på fredagskvällen i kanske tisdagens utgåva är ju inte optimalt.
Bättre än att avfärda landsbygdens folk vore nog att höja kvaliteten på flera olika sätt och därmed locka fler läsare. Utökad redaktion i Mjölby, som nu förespeglas är ju mindre intressant om man inte längre får tillgång till tidningen.
Nu bidrar nog Öst Media med ytterligare ett stort steg mot tidningsdöden, tyvärr!
Anders Sörenson
Svar från Corren:
Svenska dagstidningars pappersupplagor har minskat stadigt ända sedan digitaliseringen tog fart på allvar vid millennieskiftet, samtidigt som många nyhetssajter ökar kraftigt. Vi ser i dag att papperstidningen inte kommer finnas för evigt, därför är vårt, och hela branschens, fokus att förbereda oss på en helt digital tillvaro.
Den utveckling vi ser för papperstidningen i Sverige har vi sett i omvärlden i många år. Svenskarna är ett papperstidningsälskande folk så vi ligger bland de sista i den utvecklingen. USA var där vi är i dag för 15 år sedan.
I vissa områden av Östergötland är det bara några fåtal som har papperstidningen och det gör att distributionen där blir väldigt kostsam. I de mest kostsamma områdena kostar det oss 30 kronor att producera och dela ut tidningen. Samtidigt som vi får in 13 kronor från prenumeranten. Vi betalar alltså 17 kronor per exemplar för att dela ut dessa tidningar till de prenumeranterna. Det är inte företagsekonomiskt hållbart för vårt bolag att ha verksamhet som går så kraftigt minus. När det var fler som hade papperstidningen så var det fler som delade på kostnaderna.
De som tecknar prenumerationer i dag tecknar i stort sett bara digitala prenumerationer. Corren får in ungefär 200–250 nya prenumeranter varje vecka. Vårt dagliga arbete är fokuserat på att leverera en journalistik som får dessa prenumeranter att stanna hos oss. Det senaste året har vi ökat vår räckvidd kraftigt, nu når vi 299 000 läsare i veckan (Orvesto Internet), och vi ser tydligt att de yngre generationerna läser oss genom Corren.se, inte genom papperstidningen.
Tack vare den starka digitala tillväxten har vi under året kunnat utöka Correns redaktion, i Linköping såväl som i Mjölby och Åtvidaberg. Men skulle vi låta tillväxten finansiera papperstidningens ökade kostnader så skulle vi snart inte finnas som redaktion. Papperstidningen måste bära sina egna kostnader och det är därför vi tvingas spara på den när de kostnaderna rusar.
Det är som tur är inte papperstidningens vara eller inte vara som kommer avgöra hur människor tar till sig lokala nyheter i framtiden. Det avgörande är att vi lyckas göra en engagerande lokaljournalistik och att våra tekniska plattformar svarar upp mot användarnas krav och förväntningar.
Den utvecklingen, av journalistiken och tekniken, kommer vi aldrig bli klara med, den måste fortgå varje dag, året runt.
Christer Kustvik, chefredaktör