#förvarjebarn – kommunens slogan.

”Här ska alla barn och elever utifrån sina förutsättningar få en guldbiljett.”

Christel Horsak, Skolchef, Linköpings kommun

Skäggetorp är ett mångkulturellt område där få personer har svenska som sitt modersmål.

Vi möter dagligen barn med otillräcklig svenska och barn som behöver extra stöd för att kunna delta i verksamheten på ett likvärdigt sätt som barn i andra områden och på ett sätt som förskolans läroplan förordar.

Skäggetorp är ett område med behov av hög personaltäthet och personal med hög yrkeskompetens.

Vi har nu fått veta att det statsbidrag vi förlorar kommer att leda till minskad bemanning. Många i personalen på Stiglötsgatans förskola känner en stor oro för hur vi ska kunna bedriva vår verksamhet och barnens utbildning på ett professionellt sätt.

Vi lever i en orolig tid vilket gjort att vi ska undvika att arbeta ensamma. Det blir en omöjlig ekvation att få ihop framöver med den bemanning budgeten räcker till. Har ni som beslutar om budget tagit det i beaktande?

När vi hör hur viktigt det är att satsa på utsatta områden är det motsägelsefullt att vi förlorar pengar och får minskade möjligheter trots att vi bor i en rik kommun.

Hur påverkar det barnen i Skäggetorp och deras framtid? Det är förskolan som lägger en stor del av grunden till barnens lärande och sociala utveckling. 

Förskolan har ett stort och innehållsrikt uppdrag:

* Vi ska ha en bred, likvärdig, allsidig och grundläggande utbildning inom en stor mängd områden. Språket är både arbetsredskap och mål och det behövs mycket extra stöd – bildstöd, GAKK, TAKK och tolkstöd både i möten med barn och med föräldrar.

* Vi ska bedriva individuellt anpassad undervisning till varje barn trots att vi sällan får resurser eller stöd till barn med särskilda behov –det ska klaras med den bemanning vi har och det går att ta in ett obegränsat antal barn i behov av stöd på samma bemanning. Det är svårt att ge instruktioner till barnen i grupp då de språkliga förutsättningarna varierar stort.

* Vi ser att barn som inte kan få något extra stöd i förskolan omedelbart får personlig resurs då de börjar skolan. Vad säger det om synen på förskolans verksamhet?

* Vi möter flera barn i behov av extra stöd, vilket gör att vi måste ha kontakter med olika professioner (specialpedagoger, psykologer, HAB, logopeder ...) som alla har speciella önskemål och arbetsuppgifter som vi skall utföra individuellt med dessa barn trots att vi sällan har möjlighet (personalmässigt eller lokalmässigt) att lämna resten av barngruppen.

* Vi ska dokumentera verksamheten och varje barns individuella lärande och utveckling och korrelationen däremellan. Kraven på olika former av dokumentation ökar samtidigt som vi saknar tekniska resurser och tid för planering av undervisningen, för- och efterarbete. 

* Vi ska ha en god föräldrakontakt vilket tar mer tid och resurser än i andra områden, då vi försöker förstå varandra med våra olika modersmål, våra olika kulturer och normer. Vi berikar varandra men det blir ibland missförstånd och det tar tid och engagemang. Många föräldrar behöver stöd för att kunna vara delaktiga i sina barns utveckling, förstå den svenska förskolans uppdrag, förstå dokument (överenskommelser, Infomentor, informationsbrev ...) hur vi arbetar och hur vi kan samarbeta kring deras barn. 

Vi riskerar att många kompetenta medarbetare väljer att söka sig härifrån då de känner att de inte har möjlighet att möta varje barn utifrån deras behov och inte har möjlighet att utföra sitt arbete tillfredsställande, och då området tyvärr inger otrygghet hos många.

Hur ska vi kunna locka kompetent personal och behålla den erfarna och kunniga personal vi har?

Kontinuitet för barn och arbetslag behöver värdesättas. Vi ser redan i dagsläget hur antalet erfarna medarbetare minskar för varje år och hur svårt det är rekrytera utbildad, kompetent personal.

Vi är många som trivs och har arbetat länge i Skäggetorp och som hoppats att man ska förstå värdet av att satsa på barnens trygghet, utveckling och utbildning tidigt i barnens liv.

Det är lättare att ta hand om en skör 2-åring än en kriminell tonåring. En gängkriminell kostar samhället cirka 23 miljoner under 15 års tid (enligt "Vänd dem inte ryggen” av nationalekonomerna Eva Nilsson Lundmark och Ingvar Nilsson, 2012). En kriminell tonåring är dessutom en förlust både för samhället och den enskilda individen som riskerar förlorad skolgång, förstörda relationer, materiella och mänskliga skador och en raserad tro på ett demokratiskt samhälle.

Hur får vi möjlighet och tid att möta varje barn och deras föräldrar i Skäggetorp där allt tar, och måste få ta, längre tid och mer resurser?

Linköpings politiker – Linköping är en rik kommun:

Vilka möjligheter ger ni oss att ge barnen i Skäggetorp ett språk och en tro på att de är en värdefull del av ett demokratiskt samhälle?

Fotnot. Corren publicerar kommunens svar i nästa vecka.