Insändare: Vi unga blir hostade i ansiktet av de äldre

Jag köper det, absolut, för många ungdomar har släppt sin rädsla, men det jag då ifrågasätter är, är det så konstigt?

Idag blev jag rent av förbannad när jag läste nyheterna om smittskyddsläkaren som säger att vi har en ökad smittspridning på grund av att ungdomarna slutat bry sig, men återigen, är det så konstigt?

Vi yngre försöker ta vårt ansvar, vi försöker hålla avstånd till äldre, hålla andan när vi passerar medmänniskor och umgås nästan bara i våra vanliga slutna kretsar, inget konstigt med det. Men, många utav oss arbetar på samhällsviktiga arbetsplatser, vår generation är dom som vårdar, dom som står i matvarubutikerna oavsett vilken dag på året det är, vi tar hand om era barn i skola och förskola, men ingen yppar ett ord om hur utsatta vi faktiskt är. Så jag ställer frågan igen, är det så konstigt att vi slutat bry oss?

Som både studerande ungdom och arbetande student får jag se båda sidor, där jag på helgerna arbetar i matvarubutik, där kunderna tar i oss när dom behöver hjälp, hostar mot oss för att dom inte ser oss som människor och betalar med kontanter som dom haft i en otvättad hand. På universitetet utsätts jag inte för hälften så stor smittorisk, för alla respekterar varandra och håller rekommenderat avstånd. Så varför är det så svårt för den äldre generationen, alltifrån 70-talister till 30-talister, att hålla sitt avstånd, hosta i armvecket och inte gå till affären när du är sjuk, eller för all del inte lämna ditt snoriga barn på förskolan? Vi är många 90-talister och 00-talister som försöker, men som tack blir vi hostade i ansiktet utav de äldre.

Det finns väldigt många i generationen över oss som utstår exakt samma sak, som har samma situation som min generation, dessa har jag inget ont att säga om. Men varför är det ok för pensionärer att hosta vart dom vill, och varför ska jag visa hänsyn mot någon som hostar rakt emot mig, när ingen visar hänsyn gentemot mig, eller rättare sagt alla i min generation? Så länge ingen visar någon slags respekt mot oss som arbetar i samhällsviktiga yrken, så tänker inte jag leva på annat sätt än vanligt.

Så för sista gången, är det så konstigt att vi slutat bry oss?