I vuxen ålder har jag från tandläkare lärt mig att den tidens strategi var: ”Prevention by extension” (ungefär: förebygg genom utvidgning) eller: Borra upp det lilla hålet, fyll sedan det utvidgade, stora hålet med amalgam och, voilà! Problemet löst.
Idag betalar alla vi, som utsattes för denna systematiska felbehandling, ett högt pris. Lagningarna håller inte, amalgamet utvidgas över tid och spränger därmed bitar från tanden – kallas på fackspråk för cuspfrakturer. Igen och igen lappar och lagar tandläkare dylika skador och kunden betalar snällt någon eller några 1 000kr, varje gång (vi föds med ganska många kindtänder).
Det är dags att inse att tänderna är en del av kroppen (en liten del av min kropp ligger som en liten sorglig benbit kvar på tallriken) och att patienter som felbehandlats skall hållas skadefria!
Sjukvårdspolitiker: tacksam för replik!