Vi har ändrat planer och det blev kanske hur bra som helst. Vi värdesätter på ett annat sätt, blir mer ödmjuka.
Coronafarhågan vi alla bär på, som gjort oss vilsna, tillbakadragna och deprimerade. Vi måste förhålla oss på ett annat sätt både mot oss själva och till vår omgivning. Om du följer restriktioner, håller avstånd, har en god handhygien, eventuellt munskydd, ja då kan du vara ute i samhället.
Vi måste hitta andra sätt att umgås, digitalt, men också i det verkliga livet. Det är inte tid för egoism nu utan medmänsklighet. Ingen är förmer än andra, alla kan vi drabbas.
Men en sak hörni – har alla över 70 år blivit omyndigförklarade i dessa tider? Vi äger inte varandra, ingen har rätt att bestämma över den andra. Vi har varandra till låns en kort tid. För en lite äldre person är nog livskvalitet viktigare än att leva länge, kvantitet.