Replik på "Orättvist ge SD skulden för ökad polarisering" (26/2).
Märkligt. Den här typen av populistiska högerrörelser som SD är en del av har ju varhelst de verkar skapat klyftor genom att se till att odla rädsla, misstro och osäkerhet
Ledningen för SD har tydligt uttalat att de har som föredöme till exempel Ungern, Polen och inte minst Donald Trump.
Vi ser vad som händer under sådana politiska styren. Först ryker den fria pressen, sedan oberoende domare, sedan den fria forskningen, sedan organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter.
De amerikanska institutionerna stod pall denna gång men den politiska polariseringen har sällan varit så stor som efter Trump. I Ungern och Polen är det värre. Här ger man sig också på minoritetsgrupper som romer (Ungern) och hbtq-personer (både Ungern och Polen).
Bromée påstår att tidigare regeringar uppmuntrat massinvandring. Detta känner vi igen som klassisk SD-retorik.
Vi tror att folk kommer hit för att de måste. De flyr från sina hem, anförvanter och annat kärt för att undkomma krig eller annan fasansfull förföljelse.
En ansvarsfull regering lever då upp till de internationella konventioner vi undertecknat, som ger flyende en möjlighet att söka asyl.
Invandrare är för SD en självklar måltavla och inte välkomna, detta oberoende av hur många det är som kommer. Åkesson uttryckte det tydligt alldeles nyligen då han sade sig vilja sätta stopp för all invandring som är "socialt, kulturellt och ekonomiskt belastande".
SD:s chefsideolog Mattias Karlsson är ännu tydligare: ”Våra politiska motståndare har genom att anamma den mångkulturella invandringen på riktigt tvingat in oss i en existentiell kamp om vår kulturs och vår nations överlevnad. Det finns bara två val: seger eller död.”
Hur tolkar Bromée uttalanden av det här slaget? Bjuder det in till samförstånd?
SD är, precis som sina föredömen, ute efter en omfattade kulturell omdaning av samhället. För att nå detta mål har de skickligt kunnat använda en i många stycken inte helt lyckad integrationspolitik som medel att måla ut invandrarna som upphov till all möjlig ”djävlighet” och det har en hel del väljare svalt. Att ha en tydlig fiende är ju en klassisk taktik för framgång.
Och flera decenniers integrationspolitik tarvar att diskuteras, men SD diskvalificerar sig i den diskussionen genom sitt sätt att värdera människor.
Till sist ett citat från Kerstin Ekman: ”Under århundradena har vi långsamt erövrat en humanism i vårt land. Ibland är den skymd, ibland djupt nedgrävd. Men den finns där som en guldreserv.”