Eller att man inte såg det komma, trots att man från, som man anser, fel ”budbärare” blivit varnade långt i förväg. Att påstå att man varit naiv anses, med detta erkännande, innebära att man är oskyldig till sina felaktiga beslut och att man därför anses kunna få allmänhetens förståelse och därmed får behålla jobbet genom att erhålla syndernas förlåtelse.
Men att säga sig vara naiv är att man ju framställer sig som ett barn som på grund av bristande erfarenhet och kunskaper inte kan förväntas förstå komplexiteten i tillvaron. Att vara naiv är därmed liktydigt med att vara: barnslig, godtrogen, troskyldig, blåögd, aningslös, omogen; enfaldig, lättlurad, lättrogen etcetera.
Att säga sig vara naiv och att inte se saker komma innebär därför att man ju också diskvalificerar sig att på något sätt ikläda sig ett ansvar som ledare och framför allt att leda viktiga samhällsfunktioner. Man bör då givetvis genast söka sig något annat och mindre utsatt att syssla med.
Nä, då är det bättre att rakryggat erkänna att man fattat ett felaktigt beslut och givetvis snarast ändrar kurs och ställer det man åsamkat tillrätta. Ta sitt ansvar och styra skutan rätt. Vem vill sätta sig i ett flygplan eller en passagerarbåt med en kapten som är naiv och inte inser att man är ute på farligt vatten, inte ser ovädret komma på riktigt i tron att man befinner sig hemma i plaskdammen.
Hoppas att man hört urskuldande makthavare för sista gången säga att man varit naiva så att man kan rensa tv-soffan från skämskuddar. Vi har inte råd med naiva ledare och makthavare.