Hela hösten har jag funderat på hur jag ska få fram hur jag tänker och känner för Linköpings kommun och utbildningsförvaltningen, men det har fyllts på hela tiden och nu är det dags att summera.
Man “kastar” sin personal fram och tillbaka på förskolorna utan minsta tillstymmelse till mänsklig empati. Ingen hänsyn tas till god arbetsmiljö och tanke på att behålla personalen i kommunen. Min känsla är att rektorer inte vågar ta egna beslut, de är bara utförare. Det finns många biträdande rektorer som är relativt nya och väldigt osäkra i sin roll, vilken introduktion och vilket mentorskap finns att tillgå för dem?
Då de flesta förskolor och skolor i kommunen måste skära ner på personal, innebär det att det faller ännu större arbetsbörda på de som blir kvar i verksamheten. Vikariebristen påverkar alla då man uppmanas vikariera för varandra, vilket leder till övertid och i sin tur till utmattning. Det borde vara läge för stängning av verksamheten när man inte kan garantera säkerheten på våra förskolor.
Varför hanteras skola och barnomsorg, där våra barn och framtid går, så nonchalant när man läser att kommunen gör ett överskott på 100 miljoner? Det går tydligen bra att kompensera Lejonfastigheter som gör stora vinster redan, vilket givetvis sticker i ögonen på personal och övriga skattebetalare.
När ska Linköpings kommun ta sitt ansvar och reda ordning inom utbildningsförvaltningen?
Som Sveriges femte största kommun borde ni visa vägen och satsa i stället för att skära ner i verksamheterna. Det här får mig att tänka på ett gammalt ordspråk – lova runt och hålla tunt. Det stämmer väl in på Linköpings kommuns politik gällande utbildning. Är det ett sjunkande skepp alla sitter i?
Fotnot. Linköpings kommun har avböjt att kommentera insändaren.