Deras mätningar visar på att PFOS-värdena (cancerframkallande och ett av de farligaste PFAS-ämnena) är för höga. Av mätningarna framkommer också vilka andra miljögifter, som finns i sjön.
Problemen med läkemedelsrester finns också. När det gäller rening från läkemedelsrester i reningsverk, så rekommenderar jag studier av hur man arbetar i praktiken med dessa frågor i Alingsås och Linköping.
Vätternvårdsförbundet föreslås att i samarbete med kommunerna runt Vättern ordna att rening av läkemedelsrester sker vid avloppsreningsverken.Genom en gemensam upphandling, så kan priserna pressas.
När det gäller miljösituationen är det inte bara Vättern det handlar om, utan även: Vänern och Mälaren. Problematiken är likalydande.
SLU:s rapport är ett bakslag för Vätternvårdsförbundet, som sommaren 2020 i en intervju i tidningen Vättern Runt påstod att Vätterns hälsa är bättre än på 100 år. Det kan rimligen inte gälla läkemedelsbiten för att ta ett exempel.
Jag vill inte påstå att Vätternvårdsförbundet medvetet ljuger, men det de påstår i detta fallet och även annars ofta – alltför ofta – inte är sanningen.
Detta beror förmodligen på kompetensbrist. Om Vätternvårdsförbundet ska fortsätta med sin verksamhet, så måste en kompetensförstärkning ske hos dem.
Kunskap är inte lyx – det är nödvändigt om man vill värna om Vättern. Engagera Henrik Kylin, professor vid Linköpings universitet, som i filmen “Vättern under ytan” uttryckt sin oro för Munksjöns och Vätterns framtid.