Den 15 april presenterade regeringen ändring i vårdändringsbudgeten. Justeringar ska verkställas i pandemins spår med ökade anslag som ska tillföras olika verksamhetsområden.
Äldreomsorgen ska tillsynes inte tillföras extra riktade insatser för att stärka upp den sedan årtionde nedmonterade äldreomsorgen, trots att allt tydligare brister synliggjorts och blottlagts. Omsorgen måste bräddas och göras mer human. I pandemi och normaltid tillgodoses inte omsorgen som existentiellt tillräcklig med nuvarande uppbyggnad och synsätt. Kroppsliga och själsliga behov kan endast tillgodoses med ökade personella resurser och utökade personalkategorier. Detta är alla väl medvetna om, men diskussionerna går tillsynes åt motsatta hållet.
Eftersom äldrevårdens digitalisering ska stärkas får det till följd att personella resurser minskas.
Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) har utsätt tio modellkommuner som ska stödja andra kommuner i landet med kunskap om digitala tjänster och välfärdsteknik. Det utprovas i dag automatiska medicinutdelare och terapidjur som ska göra boende lugnare. Samt en sorts uppresningssäng som ska underlätta uppstigningen ur sängen.
Projektet drog igång 2020 och ska pågå till 2022. De utvalda kommunerna har fått 1,5 miljoner vardera att leda projektet för att bygga kompetenscenter. Utöver miljonbeloppet har kommunerna tilldelats pengar för att inköpa välfärdsteknik. För en av kommunerna, Övertorneå, handlar det om 250 000 kr.
Våra styrande krafter falskskyltar om att värna de äldres livsvillkor. Detta projekt bör ses med vakna ögon. Personella insatser minskar, och också medmänsklighet.
Välfärd är att färdas väl i livet vilket bland annat innebär närhet och sammanhang. Runt var och en av oss måste befintlig miljö vara bekräftande för att införliva oss i skiftningar i värdiga livsvillkor. I äldreboendes hemmiljö är personella resurser bärande och stödjande. Inte tekniska lösningar, det är att ”gå på tvärs”. Varför jobba mot det omänskliga?