Sverige är förskonat från den typen av jordförstöring men här bygger vi och asfalterar vår åkermark i stället. 

Skräckexemplen är många med Malmö, Lund och Helsingborg i täten för ödeläggelsen. Men Linköping och Norrköping är inte långt efter. Mjölby arbetar på i samma anda nu senast med ”Fördjupad översiktsplan för Mantorp” där 140 hektar av världens bästa åkerjord nu planeras för bebyggelse och asfaltering.

Ingen verkar försvara den livsnödvändiga åkermarken. Skogar, biologisk mångfald, strandskydd, vattendrag, fornlämningar, genusperspektiv, barnkonventionen, buller prioriteras men inte framtidens livsmedelsproduktion.

När en detaljplan tas fram fredas skogsdungar till rekreationsområden och parkmark. Bebyggelsen sker på åkermarken. Men träd går inte att äta och vi kan stå inför en global livsmedelskris snabbare än vi tror.

”Den arabiska våren” med Syrienkrigen och flyktingströmmar är egentligen ett resultat av att matbrist. I Libanon ser vi nu hungerkravaller. För att inte tala om försörjningsproblemen i Afrika, söder om Sahara. Men angår detta oss?

Förra våren var vi dagar från tomma hyllor i butikerna när transportsystemet nästan stannade. Regeringen hade krismöten med Ica, Dagab, Coop med flera. Men det redde ut sig för alla varor utom toalettpapper och munskydd. 

Här hemma i Sverige tuffar samhällsutvecklingen på i gamla invanda mönster. Ingen funderar på varifrån maten ska komma i framtiden. Att bygga billigt och att kunna cykla till pendeltåget på mindre än 15 minuter är styrande faktorer. 

Men det finns ljusglimtar i mörkret. Jönköpings kommun har som första kommun bestämt att inte exploatera jordbruksmark. Men vem bryr sig så länge det finns ett överflöd av mat på Ica och Coop?