Jag har nu på sensommaren lyssnat ifatt på "Sommar" i P1 och då bland andra lyssnat på Björn Olsens kompletta nedsabling av hur coronapandemin skötts av den svenska Folkhälsomyndigheten. Men det enda han, tillsammans med sina 25 likasinnade forskare, gör är att efterklokt titta i backspegeln och tala om hur man skulle ha gjort. Det är ungefär lika kontraproduktivt som när man, före GPS-tiden, navigerade efter karta och den som läste kartan sa att ”i förra korsningen skulle vi svängt höger”. Björn Olsen och hans vapendragare är säkert kloka personer, men varför slösa så mycket energi på att tala om vad som gjorts fel i stället för att tala om vad som borde göras. Det mest konkreta dessa högt utbildade hjärnor verkat komma på i det fallet är att vi måste använda munskydd!
Forskning har för mig en i huvudsak framåtsyftande funktion, undantaget då historie- och släktforskning. Varför då inte släppa efterklokheten och bli förklok i stället?
Eftersom dessa forskare, med olika specialiteter, plötsligt blivit experter på pandemier och dess behandling borde de ju kunna starta med att utarbeta en generell ”handbok” över hur nästa kris ska hanteras. Vi vet att den kommer, men inte vad den består av och inte när. Det blir kanske inte ett virus som drabbar oss utan krig, stopp i importer och svält (för vi är ju inte självförsörjande av livsmedel), en insektsinvasion som sprider sjukdom eller något annat lika otroligt som nuvarande pandemi.
Med tanke på de titlar som radas upp i samband med debattartiklarna i DN borde det ju vara personer som till exempel politiker lyssnar på. Forskningens syfte måste ju vara att påverka, framför allt framtiden.
En kommande kris ligger kanske inte inom deras kompetensområde, men vadå? En professor i religionshistoria kan ju tvärsäkert uttala sig om hur coronapandemin borde ha hanterats.
Carina Glennings krönika i Corren (3/9) inspirerade mig att skriva detta. Jag instämmer, låt myndigheten och Anders Tegnell jobba ifred. Har vi inrättat en myndighet som ska sköta detta bör vi lita på den och deras strategi. För att lyckas, både inom företag och idrott, vet man ju hur viktigt det är att följa en uppgjord strategi och inte vackla för andras tyckande.
Sture Axelsson