Klimatet ska räddas (vad som räddas kan) och hur ska vi samtidigt rädda vår energiförsörjning och våra transporter? Ibland får man en känsla av att elmotorer är den allena saliggörande transportlösningen, men de dras också med vissa problem. De metaller som krävs är dyra och sällsynta (varför inte prata mer om återvinning än gruvdrift?) och behovet av elproduktion ökar. Solcellerna blir allt mer effektiva men vi behöver mer, och då verkar det som om vindkraft och kärnkraft står mot varandra i politiken. Som om vi inte behövde ta tillvara på alla tänkbara lösningar medan vi strävar efter den verkligt hållbara (förnybara och effektiva) tekniken.
Biobränslen är ett alternativ till el som drivmedel, men kring dem råder en begriplig kontrovers. Råvaran måste hämtas någonstans ifrån, och om den hämtas från åker eller skog, som ju även behövs för produktion av mat och cellulosaprodukter, då behöver vi utöka de brukade arealerna. Detta på bekostnad av den biologiska mångfald som allt fler börjar inse är nödvändig för de ekosystemtjänster vi är beroende av – inklusive klimatreglering.
Men kan någon mer insatt person då förklara för mig varför det är så tyst kring den biogas som produceras med avfall som råvara, låt oss kalla den restbiogas?
I Linköping har Tekniska verken kommit långt i utnyttjandet av resurser som annars bara skulle gå till spillo. I gröna påsen skickar vi vårt matavfall till rötning, och via avloppsledningar kommer organiskt material i mängd till reningsverket, där mikrober får mumsa i sig alltihop och släppa ut metan – biogas. Slakteriavfall och gödsel från djurhållning är andra resurser som säkerligen kunde utnyttjas mer effektivt och dessutom ge biogödsel, som kan ersätta en del av konstgödslet på åkrarna.
Metan är dessutom en växthusgas som är många gånger starkare än koldioxid. När en metanmolekyl förbränns omvandlas den till exakt en koldioxidmolekyl (och en vatten), vilket innebär att vi minskar påverkan på växthuseffekten många gånger om genom att samla in restbiogas och använda den som bränsle i stället för att bara låta den gå till väders.
Det kanske finns en förklaring till varför man inte lyfter fram restbiogasen mer som en utmärkt teknologi i klimatomställningen, jag är ingen expert på området. Men någon som är det kanske vill ha vänligheten att upplysa mig? Eller om inte, borde vi inte faktiskt prata mer om restbiogas?