Stadens mantra ”där idéer blir verklighet” har falnat och ersatts av ”där verklighet blir nonchalerad och förminskad”.
Efter alla larmrapporter och vittnesmål från slutkörd personal inom förskola, skola och äldreomsorg är det beklämmande att så lite hörs från ansvariga politiker och chefer. Varför denna tystnadskultur?
Känner ni inte att ni är de svaret skyldiga? Tar ni inte detta på allvar? Avsaknaden av detta och att inte kunna göra nödvändiga omprioriteringar och resurstillskott är skrämmande. De väntar på besked! Ni politiker har ju ansvaret för pengar och även omprioriteringar. Ni chefer ansvarar för er personal och förväntas väl förutom att leda verksamheten också aktivt stötta era medarbetares behov av resursförstärkning. Gör ni det?
Så budskapet till er ansvariga politiker och chefer: Visa mod och förmåga att gå från ord till handling när det nu är krisläge och innan det är för sent.