Hur ser det då ut i praktiken? Jag har en anhörig, 75 år, som flera gånger i veckan åker sjuktaxi till dialysbehandling.Dialys är inget som går att välja bort eller skjuta upp under pandemin; för en svårt njursjuk person är det livsnödvändigt.
Säkert har fler samma dilemma, att man inte har något annat val än att ta sjuktaxi till behandlingen.
Vad är problemet? Jo, att chaufförerna som kör de allra mest infektionskänsliga äldre patienterna saknar munskydd.
Vi befinner oss mitt under en pandemi med ett livshotande virus. Smittan sprids främst via droppar, men kan sannolikt även överföras via aerosoler i luften. Munskydd borde vara en självklarhet i sammanhanget.
Döm om min förvåning, då jag fick veta av Östgötatrafiken att de förbjudit munskydd.
Det räcker med handsprit och att hålla avstånd, sas det. Men hur skyddar handsprit mot luftburen asymptomatisk smitta? Hur håller man avstånd till äldre och rörelsehindrade passagerare i behov av hjälp?
Än märkligare blir inställningen mot bakgrund av att Folkhälsomyndigheten förordar munskydd i kollektivtrafik under rusningstid, samt i vårdkontakter med 70+. WHO, samt EU:s och USA:s smittskydd har länge förordat munskydd. Likaså våra nordiska grannar. Varför skyddar inte Östgötatrafiken de mest sårbara?
Situationen är absurt motsägelsefull. I sjuktaxin möts min anhörige av chaufförer utan munskydd. Bilen har då kört flertalet patienter innan, men städas endast en gång per dag.
Väl framme vid dialysen väntar en annan värld. Personal med munskydd och visir tar emot, redo att ta tempen på varje patient före insläpp. Samma virushot, samma dag, samma patient, men totalt olika skyddsåtgärder! Varför?
Om chaufförerna inte alltid kan ha munskydd, så borde det ändå vara möjligt vid regelbundna sjukresor? Resorna sker alltid samma tider och riskgruppen är känd.
Östgötatrafiken ger inga svar, utan hänvisar till huvudmannen Region Östergötland. Jag har därför vid flera tillfällen sökt regionens smittskydd. Varje gång har jag fått löfte om att bli uppringd av smittskyddsläkare. Men inget händer.
Jag har full förståelse för en hög arbetsbörda; en viss väntetid är okej. Det jag aldrig räknat med var att bli helt ignorerad. Om den ovan beskrivna motsägelsen inte är ett problem, så vill jag iallafall veta på vilka grunder den bedömningen görs?