Hur är det egentligen, ska man tolka Bibeln bokstavligt, eller sätta in den i sitt sammanhang på Gamla testamentets tid, eller ska man se på andra människor på Jesu synsätt, efter Nya testamentets riktlinjer? Eller, har man möjlighet att leva med Bibelns budskap i sin egen tid, den tiden som vi faktiskt lever i nu? 

Vem har rätt, kommer någon någonsin att påstå att han eller hon har de rätta svaren på det? Om vi tolkar Bibeln bokstavligt, hur ställer vi oss till exempel till kvinnan som förkunnare, hur ska vi då se på människor, till och med präster, som skiljer sig av olika anledningar? 

I en artikel i Corren (14/9) kan man läsa följande från en präst i Svenska kyrkan: ”Kärleken har gränser….Man har inte rätt att knulla med vem som helst, var som helst och hur som helst”. 

Hur är det egentligen med heterosexuella som, för att uttrycka det, knullar runt…? 

Tydligen gör vi homosexuella helt fel med allt vad det kan innebära. Eftersom det tydligen inte står något om människors lika värde i Bibeln, så kanske det är rätt att börja behandla människor olika? 

Jag skulle uppskatta om vår biskop kunde kommentera den här saken offentligt. 

Och, varför är det livsfarligt att vara präglad av sin samtid? Det är ju nu vi lever. Det dubbla kärleksbudet i Nya testamentet – "Du skall älska din nästa såsom dig själv" – tycker jag är en ledstjärna i vår tid.

Är det att tolka bokstavligt, eller vara präglad av sin samtid?