När jag lyssnade på P1 den 23 november blev jag mycket överraskad. Inslaget handlade om att Riksrevisionen hade gjort en granskning av Kriminalvårdens verksamhet, men generaldirektören accepterade inte Riksrevisionens anmärkningar. Naturligtvis måste båda parter tillsammans analysera de anmärkningar som Riksrevisionen har funnit vid den aktuella granskningen.
För mig och övriga svenska medborgare är Riksrevisionen vår förlängda arm att granska statliga verk och myndigheters arbete så att gällande lagar, bestämmelser och rutiner följs. Är det så att våra högst ansvariga chefer inom statliga verk och myndigheter inte tar till sig eller följer upp Riksrevisionens anmärkningar och rekommendationer är vårt samhälle väldigt illa ute. Riksdag och regering måste se till att dessa chefer följer svensk lagstiftning och följer Riksrevisionens rekommendationer fullt ut. Har man så höga befattningar måste man förstå hur samspelet fungerar mellan medborgarna och våra myndigheter. Ingen människa är fullkomlig, utan måste acceptera synpunkter som kommer från en granskande myndighet.
Det är beklämmande om cheferna på de flesta nivåerna inom riksdag, regeringar, statliga verk, myndigheter regioner och kommuner går sina egna vägar, vilket vore förödande för vår demokrati.
Det har också utvecklats en tendens att vägra svara på journalisters och allmänhetens frågor. Har man fått i uppdrag av samhället att ansvara för de olika verksamhetsområdena måste man också stå till tjänst med att svara på journalisternas och allmänhetens frågor. Har man inte den kunskapen eller förstår att vi medborgare och skattebetalare – som avlönar er med relativt höga löner – förväntar oss ett svar från er som bär ansvaret ska du nog lämna din befattning omgående. Det går inte att slänga igen dörren framför näsan på journalister och allmänheten för att slippa bli intervjuad när man är skyldig de svenska medborgarna ett svar hur verksamheten bedrivs. Vägrar man att svara eller slänger igen dörren framför frågeställaren talar det sitt tydliga språk. Handlingen tyder på ett omoget beteende.
Riksdagen som är landets högsta bestämmande organ måste sätta stopp för nämnda tendenser och se till att tillfrågade chefer också svarar på allmänhetens frågor utan att sända fram en talesman. Det är skrämmande om man har ett så dåligt självförtroende att inte kunna möta allmänheten och ge ett svar om den egna verksamheten och ansvar som man har blivit tillsatt att förvalta.