Det var inte alltför länge sedan ord som rullstolsbunden, damp och utvecklingsstörd var helt vanliga ord som användes av allmänheten. Men har vi, tack och lov, kommit vidare och insett de stigman och värderingar som följer av dessa ord.
Idag har vi helt andra ord – och med det även andra värderingar – kring personer med dessa behov eller funktionsvariationer. Så varför har vi så svårt att en gång för alla bryta upp med de ord och fördomar som kretsar kring psykisk ohälsa?
Själv gillar jag inte ens uttrycket ”psykisk ohälsa” då jag tycker att det ger en känsla av att ohälsan är självskapad. Lite som att ”om du är otränad ut och rör på dig”, ”har du ohälsa så ändra på det som gör dig ohälsosam”.
Men då jag inte har något bättre förslag på ord låter jag det bero.
Jag möter både inom psykiatrin och i vardagslivet ofta uttryck som ”hen är bipolär”, men nej! Hen är inte bipolär, hen har en bipolär sjukdom. Vi säger till exempel aldrig att ”hen är cancer”, eller hur?
Om vi ska kunna ta bort stigman från sjukdomar och tillstånd som rör vårt psyke behöver vi försöka förstå ordens betydelse. Vi kan till exempel inte säga ”men ryck upp dig” eller ”alla är vi lite nere ibland” till en person som lider av depression.
Depression är en livshotande sjukdom som tar makten över den drabbades tankar och vilja. Därför kan felvalda ord, även om de är sagda av välmening skada mer än de gör nytta.
Vi behöver skapa en större förståelse för psykisk ohälsa hos allmänheten och sprida kunskap.