Var finns föräldrarna till våra motorburna unga?

Ungdomarna samlas och har diskotek under taket på Preem-macken i Åtvidaberg om nätterna. Det spelas dunkadunkamusik och dansas uppe på bensinpumpar och kontoautomater. De röker sina cigg med glatt humör fast det är rökning förbjuden vid bensinmackarna. 

De bryr sig inte ett dugg om att det är mitt i natten och att vanligt folk vill ha lugn och ro och försöker sova. Skriker och gapar och sköter sina naturbehov överallt. Det kan vara 10–15 stycken bilar av olika sorter och 30–40 ungdomar, nyktra och berusade.

Maxfart på vägen förbi macken kan ligga på över 100 km/tim. Det körs runt och gasas med bilarna så vägbanan blir svart av deras däck. Det ryker svart rök och det är en ljudnivå som är högre än deras dunkadunkamusik (det ska impas). 

Till råga på allt körande med epatraktorer kan man bli omkörd på dagtid trots att man håller rätt hastighet. Skulle det inte vara lämpligt att återinföra lagen om okynnesåkning, så vi slipper detta åkande om nätterna. Ungdomarna och deras föräldrar tänker inte det minsta på miljön eller på andras säkerhet i trafiken. Frågan är inte om det händer något allvarligt, utan när något allvarligt inträffar.

Nu kommer det roliga i kråksången vid fågelsången. Man ringer polisen på 114 14 klockan 23.50 en lördagsnatt. Bingo, de svarar "polisen Linköping" och efter att man har förklarat sitt ärende blir man hänvisad att ringa 112. De svarar direkt och kopplar mig till polisen. Efter cirka 25 minuters väntan svarar de igen "polisen Linköping". Bingo igen. De skickar en bil till Åtvid med två närpoliser från Linköping. (Bra och heja Dan Eliasson och tack för omorganisationen!) När de är vid fågelsången skrattar fåglarna med kråksången. Alla motorburna ungdomar vet att polisen finns i Åtvid via grupp-sms.

Vi är ju inte ensamma i lilla Åtvid med att ha dessa problem. Politiker och polis kan ju inget göra.