Valfrihet är en sak– vinst en annan

Så skönt att läsa ett inlägg i friskoledebatten där författaren är påläst, tydlig och klar i sin argumentering

Nya Munken är ett exempel på en friskolor som inte tjänar pengar på verksamheten, menar inändarskribenten.

Nya Munken är ett exempel på en friskolor som inte tjänar pengar på verksamheten, menar inändarskribenten.

Foto: Mikael Svensson

Insändare2021-09-14 13:15
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Ang "Almega försöker förvilla läsarna i friskoledebatten" (8/9). 

Som gammal lärare har jag genom åren läst partsföreträdare från näringslivet (t ex Almega) och Friskolornas riksförbund där man försökt lägga ut dimridåer för läsarna för att skydda sina möjligheter att tjäna pengar på skolverksamhet. Så jag skulle vilja reprisera en insändare jag hade i Corren 7/11 2013:

Vore skönt om det kunde bringas litet ordning i friskoledebatten. 

Friskola kommer sig ju av att det får finnas skolor som inte drivs av kommunen som huvudman. Utöver det finns också möjligheten att driva skolan för att tjäna pengar. Avarterna med friskolor har sin grund i just detta. 

Om man är för att det ska gå att tjäna pengar på barns och ungdomars rätt till utbildning, så se då till att inte blanda ihop det med möjligheten att välja skola. 

Friskolor som inte tjänar pengar på verksamheten har funnits länge. Vi har två bra exempel i Linköping, Nya Munken och Lillgårdsskolan. Båda startade redan på 1990-talet och har sedan dess fungerat mycket bra. De resurser som skolorna får från det allmänna används i sin helhet till skolans verksamhet. 

Så när Almega och andra vill få det till att valfriheten skulle vara hotad om vinster på barnens utbildning förbjöds är det inte korrekt.