Framför allt har två vägar hittills använts: ”förebyggandevägen” och ”straffvägen”. Trots det ökar våldet och enligt rikspolischefen Anders Thornberg och polischefen vid NOA, Carin Götblad, står tusentals ungdomar i kö för att få begå brott, till och med för att döda. Tv-kanalerna ökar hela tiden utbudet av förråande filmer och serier.
Ledningen för KRIS, Kriminellas revansch i samhället, som jag intervjuat, framhåller att just den stora konsumtionen av underhållningsvåld dödar empati och medmänsklighet och är en väg till kriminalitet.
En tredje väg måste prövas, breddas och fördjupas. Vi kan kalla den ”etikvägen” eller ”samvetsvägen.”
Visst berörs etiken bland annat i skolans SO-undervisning, framför allt i religionsundervisningen liksom i kriminalvårdens behandlingsprogram och i polisens CVI (Group Violence Intervention) där unga kriminella i grupper, gäng, bearbetas och informeras, om konsekvenser av brott och fängelsevistelser.
Men det räcker inte.
Skolan måste liksom lärarutbildningen fördjupa och öka etikinslagen, kanske tillskapa ett helt nytt ämne. Studieförbund kan erbjuda kurser, ideella organisationer och fackföreningar liksom politiska ungdomsförbund och ledarskribenter kan hjälpa till. Ett särskilt ansvar har kyrkan som i tal ock skrift skall ”rädda oss från det onda”.
När etiska frågor tas upp är de för det mesta orienterande/beskrivande. Med detta samhällshot vi nu har måste de vara direktpåverkande. Man får lämna den gamla försiktiga integriteten. KRIS-ledningen talar till och med om behovet av en slags ”folkfostran.”
Bra pedagogiska modeller finns i Harvardprofessorn Larry Kohlbergs väl beprövade ”Stages of moral development”.
Människan är född med ett samvete som signalerar känslan av vad som är rätt och fel, gott och ont. Hon har innerst inne en frisk kärna, en styrka även i svagheten och är aldrig helt förlorad.
Den tredje vägen är den mänskliga inom oss.