I förra veckan blev en 30-årig man rånad på en gångväg vid Kärna skola mitt i rusningstid. Det verkar inte som om förövaren var känd för offret, det vill säga vem som helst skulle kunna ha råkat ut för rånaren denna morgon.
Rånet skedde på en plats där många rör sig bland annat på grund av att det är vägen till skolan. Min fråga är nu, vågar jag fortsätta gå mina morgonpromenader innan arbetet börjar? Nu när många arbetar på distans med långa dagar framför datorn är det en nödvändighet att komma ut och röra på sig.
Jag läste också att man stänger bankomater för att hindra rån. Jag börjar allvarligt fundera vad det är som händer i samhället. För 40 år sedan var jag på språkresa i USA och blev förfasad över att det fanns områden man inte skulle eller kunde vistas i för att undvika att bli utsatt för brott. Samtidigt kunde man röra sig helt fritt, när som helst i andra områden.
Nu är vi där även i Sverige förutom med en skillnad, här kan man nu bli rånad på dagtid utanför en skola där det är fullt med vanliga skötsamma människor. Är det fler än jag som börjar känna uppgivenhet inför utvecklingen? Vi får bara hoppas att det inte blir som i USA, att fler beväpnar sig och tar lagen i egna händer.
Hoppet är det sista som överger människan?