Insändare: Vad riskerar Nato att dra oss in i?

När Nato kommer så nära Ryssland som nu Putin befarade med Ukraina är det värt att tänka på Kubakrisen då Sovjetunionen placerade sina missiler på Kuba, helt nära USA. Och självklart kunde inte USA acceptera detta. Så nära kärnvapenkrig har vi inte varit sedans dess, fram till dagens läge.
Att Nato fortsatte sin verksamhet med en utvidgning österut, allt närmare Ryssland, ser jag mest som en organisations försök att överleva och som en kärkommen möjlighet för det vapenindustriella komplexet att tjäna mer pengar.
De löften som vid Sovjetunionens upphörande troligen gavs av stormakterna om att Nato inte skulle närma sig den ryska sfären bröts. Det har minskat tilltron till att kunna lösa eventuella motsättningar genom överläggningar och samarbete mellan öst och väst.
Frågan nu är på vilka skilda sätt Nato i framtiden kan vara en del av problemet och vad Sverige skulle kunna förlora eller vinna på att ansluta sig till denna militärallians?

Det är också viktigt att mer konkret tänka på inte bara vilket skydd Nato skulle kunna ge utan även vad organisationen riskerar att dra oss in i. Rent praktiskt står Natotrupper alltid under amerikanskt befäl. Skulle vi vilja strida i främmande länder med Donald Trump som högste chef?
Vilka alternativ för att öka säkerheten har vi? Försvarsministern har satsat mycket på skilda bilaterala samarbeten. Vilka är möjligheterna att utvidga och fördjupa dessa? Vad kan vårt medlemsskap i EU nu och i framtiden, bidra med? Andra möjliga vägar att gå?
Det är bra att Socialdemokraterna nu öppnar upp för ett rådslag i denna viktiga och på lång sikt avgörande fråga för Sveriges oberoende! Det kanske vore något för de andra partierna också? En så viktig fråga måste avgöras i folklig gemenskap och inte som ett resultat av en partipolitisk strid.