En del av vår ekonomi konkurrerar ju med de villkor avseende lagar och avtal som gäller i andra länder. Bron till Slussen tillverkades i Kina och skeppades till Stockholm. Indien bygger upp en god kompetens avseende programmering, vår Svenska tekoindustri och varvsindustri är ett minne blott etc. Vi måste vara så konkurrenskraftiga på världsmarknaden så att lika mycket pengar kommer in i landet som det rinner ut om vi ska kunna hålla arbetslösheten nere.
Sedan har även jag varit utsatt för idiotiska arbetsmarknadspolitiska åtgärder som rimligen dessutom har kostat en hel del pengar utan att ge något vettigt tillbaka. Jag har fyra utbildningsinriktningar, varav tre är olämpliga av medicinska skäl. Beträffande min fjärde utbildning på ca 300 hp så upplever jag att min användning av den har motarbetats. Man har senare försökt att tjata om att jag skulle satsa på en femte inriktning, gett mig tidsbegränsad extratjänst ännu en yrkesroll etc.
Jag anser att rimligt vore att ersättningen baserades på genomsnittsinkomsten bland personer med lika lång sammanlagd utbildning som man själv har, istället för att straffa den som tar ett lägre betalt arbete och blir arbetslös igen när den arbetsgivaren lägger ner. Under den tid man har lagt på utbildningen har man ju avstått såväl inkomst som nytta av självhushåll, och istället kanske ätit på restaurang Vallfarten eller liknande. Och dessutom avseende komvux och akademisk utbildning själv betalat för kurslitteratur och annat studiemateriel.
Jag anser också att vi bör ha solidaritet med de som av medicinska skäl inte kan ta något arbete alls, och se till att även de får en dräglig tillvaro. Vad man under senaste året har tjänat, säger däremot inte någonting om vad man har förtjänat och bör därför lämnas fullständigt utan beaktande vid beräkning av ersättning från socialförsäkringssystemen.