I förra veckan kom det ett mejl till föräldrar med barn/ungdomar som går på Alléskolan i Åtvidaberg (åk 4–9). Här går man ut och varnar för att det florerar mycket knark och droger bland ungdomarna. Detta mejl är jätteviktigt och bra, men också ett rop på hjälp och jag ställer mig frågan vad ledarskapet gör åt detta, det vill säga kommunledning och rektorer? För så länge man lägger locket på och inte anmäler de barn som tas på bar gärning med droger eller som är påverkade till polisen och socialen, så menar jag att man stjälper dessa ungdomar i stället för hjälper.
Jag är född och uppvuxen i Åtvid och har därmed bekanta som är alkoholister, knarkare men även uppsatta politiker, några av våra främsta företagsledare och massor av samhällsengagerade människor. Det kan ju låta lustigt att man känner alla sorters människor, men det är så det blir på en liten ort. Man har ju oftast gått i skola med dessa och då hade man inte hamnat i ovanstående fack, även om man kunde ana att en del var på väg åt ena eller andra hållet ...
Men det fanns ju också ett ledarskap från rektorer och lärare som gjorde att regler följdes, även om man tänjde på gränser. Det fanns ett hit, men inte längre. Felet är inte skolans (viktigt!). Felet är, hävdar jag efter många års närvaro med ungdomar inom idrotten och ett stort spann på barn och unga vuxna i min absoluta närhet, att många föräldrar tror att deras uppgift är att vara bästa vän med sina barn. I stället för att lära dem vad som är rätt och fel för att skapa förutsättningar för att skolan skall kunna utföra sin uppgift. Nämligen utbilda barnen så de kan klara sig i livet.
Med detta vill jag poängtera att det är inte skolan som skall uppfostra barnen, utan det är föräldrarna. Och i de fall där föräldrar inte kan ta hand om barnen måste skolan agera och i sin tur få hjälp av socialen/polisen och andra vuxna. Det är barnens rättighet och vår skyldighet. Det är dags att ta upp huvudet ur sanden och prata öppet om det problem som kommit – och som kommer att ta gängkriminaliteten med dödligt våld – till våran ort. För att inte tala om att vi snart har tonåringar som dör av överdoser.
Nu måste vi alla vuxna i samhället ta vårat ansvar och lyssna till skolans rop på hjälp och vara nära våra barn, barnbarn, yngre syskon. Men också se andras ungdomar och tordas vara "den vuxne i rummet", se och säga till om uppförandet är utöver det normala. Det finns ju ändå någon norm för vad gott uppförande och beteende är som gör att vi kan upprätthålla lag och ordning.
"En vuxen med samhälls-/idrottsengagemang sedan 30 år"
Svar från Åtvidabergs kommun:
Tack för din insändare i ett viktigt och angeläget ämne! Vi delar helt och hållet din uppfattning att det är viktigt att vi alla, såväl kommunledning som skolledning, skolpersonal som vårdnadshavare, polis som civilsamhälle, tillsammans tar oss an denna utmaning.
Den senaste tiden har vi uppmärksammat att förekomsten av narkotika bland våra ungdomar har ökat. Detta har skett såväl i skolmiljö som på fritiden. I de fall skolan eller andra kommunala verksamheter upptäcker barn som är påverkade, eller har fått kännedom om detta, så är våra rutiner att anmäla detta till socialtjänsten och till polisen, och bistå samt samverka i den mån vi kan.
Från kommunens sida vidtas flera åtgärder för att göra såväl skolmiljöer som andra offentliga miljöer tryggare för medborgarna och mer otillgängliga för den som vill ägna sig åt den här typen av ljusskygg verksamhet. Det handlar om ökad väktarnärvaro, mer kameraövervakning, polisnärvaro, bättre belysning, fältassistenter och fler evenemang i offentliga miljöer, såväl som samverkan med civilsamhället genom exempelvis "Handslag för trygghet". Vi vidtar dessutom ytterligare åtgärder för att kunna sätta in resurser ännu tidigare vid tecken på avvikande beteende, innan det måste upprättas en regelrätt orosanmälan.
Det finns även stöd för de föräldrar som vill, men kanske inte har kraft eller förmåga att själva agera. För precis som du skriver så är barnen och ungdomarnas vårdnadshavare samt andra vuxna i deras närhet oerhört viktiga krafter i att uppmärksamma och komma till rätta med de här problemen. Det var därför skolan ville föra upp frågan på föräldrarnas radar genom det utskick som gjordes i förra veckan.
I detta sammanhang vill vi dock poängtera att Alléskolan, precis som kommunens övriga skolor, är trygga platser som ger en god utbildning för många elever. Det finns ingen anledning för föräldrar i allmänhet att vara oroliga för att skicka sina barn till skolan. Det är dock viktigt att vi tillsammans bidrar till att ”stämma i bäcken”!
Karl Johan Sjödin, utbildningschef