Det är mycket skriverier om nollningen nu. Många tyckare och vänner av ordning. Jag vill göra min röst hörd, i egenskap av mamma till berörd student. Min son, 16 år, börjar ettan på katedralskolan nu. Naturligtvis väldigt nervöst att börja i en ny klass där man inte känner någon, på en stor skola dessutom. Nollningen har jag fasat för nästan hela sommaren. Två sömnlösa veckor, har jag tänkt. Ut och jaga son på nätterna! Fylla och förnedring!
Döm om min förvåning när det visar sig vara raka motsatsen. Två eftermiddagar och två kvällar (slut klockan 22!) har min son under roliga, lagom pinsamma och skrattfyllda former lärt känna sina nya klasskompisar, samt några av de äldre eleverna (faddrarna). Han kommer hem fylld av roliga berättelser! Han säger saker som att han älskar sin skola, han är motiverad att gå dit, nervositeten försvann redan efter första tillfället!
Ja, de kastade ägg. På varandra, de som valde att vara med. De hade skoj! Det var kul att kasta ägg! Kladdiga kläder, javisst, men tvättmaskin har de flesta. Ingen fylla. Ingen förnedring. Inget tvång. Lagom busigt och enormt roligt. Inget olagligt.
Måste vi förstöra det?
Vad blir reaktionen om detta oskyldiga nöje förbjuds?
Kan vi inte låta dem ha skoj?!
Har vi aldrig varit unga?
Mamma som är imponerad av Katedralskolans faddrar