Läste med stort intresse Correns intervju med Simon Bjälfve – ekonom och stor LHC-supporter som analyserat LHC:s årsredovisning men även ytterligare 11 SHL-klubbar. Det var delvis mycket avslöjande och det som stack ut är att LHC har lägsta publikintäkter av alla, trots att man ligger i det övre skiktet beträffande publikantal. Det tyder på att man tvingas rea ut biljetter för att få östgötarna att se matcherna live. Epitetet ”framgångspublik” ligger nära till hands att använda. Jag kan själv intyga att många jag känner, oftast, på frågan: ”Om man tänker gå på matchen”, svarar: ”Inte förrän det blir dags för slutspel”.
Men det handlar ytterst om att man måste stötta laget hela vägen. Tyvärr så finns inte den kulturen här när det gäller hockey eller damfotboll. Om publiken vill kunna se elitidrott måste man vara med redan från början av säsongerna. Kommer publiken ökar också sponsorintäkterna och kioskförsäljning automatiskt och därmed uppstår en stark ekonomi. Inte tvärtom det vill säga först resultat och sedan publik. Det har aldrig fungerat i modern tid där ”money talks”, eller som Per Bergsten på Corren brukar uttrycka det ”pengar pratar”. Kolla bara på Karlstadspubliken där FBK gjorde 20 miljoner kronor i vinst för att inte tala om i grannstaden Jönköping eller i Örnsköldsvik där man hade fulla hus varje match, även när deras lag blev nedflyttade. Vill man kunna uppleva elitidrott på hemmaplan så måste man ställa upp hela vägen. Alternativet är ett liv i det fördolda och Linköpingsborna tvingas gå med gamnacke på stan eftersom i dessa moderna tider är allt en show och bara det bästa duger.