När Harry Martinson var barn, för ca 100 år sedan, såldes han på auktion. Det var då det, tänker kanske du vanliga medborgare och våra politiker. Men än idag lever auktionerna kvar. LSS-handikappade och gamla tas ifrån sin trygghet och ”familj” med några års mellanrum när en ny upphandling genomförts som utfallit med någon kronas räknemässig vinst för kommunen.
Det heter att detta är bra för branschens utveckling, för de anställdas valfrihet och att det ökar de boendes valfrihet. Vilket struntprat! I det gruppboende där min son bor genomfördes upphandlingen utan att vare sig de boende eller deras ombud blev informerade. Det var ingen som frågade om vi ville att de skulle bli upphandlade eller om vi ville få dem som tagit hand om dem så kärleksfullt utbytta. Inte heller tillfrågades personalen om de ville byta arbetsgivare.
Annika Krutzén (M) lever i en nyliberal sagovärld. Jessica Eek (V) har mera koll på verkligheten, men inte ens hon verkar förstå att det är inte frågan om något val över huvud taget för oss. Rakt över huvudet på de drabbade har man plötsligt en ny utförare som bestämmer över ens liv, mer eller mindre välvilligt. Det val som skedde när min son flyttade in i sitt gruppboende gills inte längre. Och inte menar väl Annika Krutzén att man ska flytta vart femte år, och vart då i så fall? Och hur skulle det öka tryggheten?