I över en månads tid har vi försökt få en läkarkontakt med BUP i Mjölby. Vi är inskrivna där sedan 2016, då drevs BUP av Psykiatripartners, i dag är det Capio som tagit över vården.
Vi har barn med adhd och autism, självskadebeteende, depression och trotssyndrom. Detta medicinerar barnet för. Men medicineringen behöver ställas om. Så vi behöver hjälp av läkare.
Vi har träffat kurator och sjuksköterska, ingen av dessa kan göra något åt medicinerna. ”Jag lägger en notering”, får vi höra. När vi ringer igen då vi inget hört från BUP får vi höra ”jag kan inte se någon notering”. Så vi ber dem återigen prata med läkare. Vi ringer igen, ”jag kan inte se någon notering”.
Så vi ringer avd 40 på US då läget är akut. ”Vi kan inget göra, men vi lägger en notering till BUP att de ska höra av sig snarast”. Ringer BUP igen några dagar senare då de inte hört av sig. ”Jag kan inte se någon notering”. Någon vecka senare ringer jag avd 40 igen då det återigen är akut. ”Vi kan inget göra då ni är inskrivna på BUP i Mjölby. Vi rekommenderar att ni hör av er till en vårdlots om ni vill byta vårdgivare”.
Skola, socialen och de vi träffar på BUP säger alla ”så här kan ni inte ha det”. Ändå är det precis så här vi har det! Och vi kommer ingenstans – hur mycket vi än kämpar.
Ringer återigen till BUP och pressar på ordentligt. Får en tid till kurator 1,5 vecka därpå. ”Vi är kort om folk, men vi tar upp ert ärende på vårt teammöte nästa vecka”. Efter alla dessa samtal där de ”gjort noteringar” har de fortfarande inte ens diskuterat vården av vårt barn.
I riksmedia kan man läsa om en 11-åring som tagit livet av sig på grund av bristande hjälp från BUP (i annan del av Sverige), vi läser om hur elever blir hemmasittare, hur många det är som inte har betyg att komma in på gymnasiet.
Hur länge ska det här få fortgå? Jag har mejlat ordförande för regionstyrelsen för svar på hur vi ska göra för att få hjälp. Jag har mejlat regeringens sjukvårdsminister.
De har antagligen inga svar.
Så vi fortsätter att ha det som vi har det. Hopplöst är det och uppgivna är vi. Vi kan bara se på när vårt barn ligger i sängen med neddragen rullgardin och mår dåligt. Är det en okej tonårstid? Tydligen. För vi får ingen hjälp.
"Förälder till barn med NPF"
Svar från BUP Mjölby:
Vi, Capio BUP Mjölby, beklagar verkligen er upplevelse av löften som inte införlivas och förstår att ni känner er uppgivna och att ni tappat tilltro till vården. Vi ser gärna att ni kontaktar oss, så att vi får möjlighet att tillsammans med er göra en bra plan för fortsatt vård. Kontakta BUP Mjölby, enhetschef Fabio Pittuco, så hjälper han er med detta.
Susanne Hellström, verksamhetschef