I min ungdom hade jag en dröm, är nu nära åttio år. Drömmen var att bli hårfrisörska.
Familjens ekonomi tillät inte vidare studier efter årskurs 7, studielån var knappast uppfunnet. Så var det för många av oss som nu kallas äldre, äldre och är mer och mindre satta i karantän. Kom ändå att utöva ett yrke i många år, som jag älskade, men olyckliga omständigheter gjorde att det fick ett abrupt slut.
Men på grund av pandemin, har nu min ungdomsdröm gått i uppfyllelse. Klipper min man och mig själv. Det är aldrig för sent, tänk på det alla ni som har en dröm.
Till slut blir den kanske sann.
Karin Wulcan