Svar på "Värnplikten är idag i princip frivillig", 21/4.
Erik Grönberg skriver bland annat att ”den gamla befälsföringen är skrotad och pennalism och förnedring är bannlyst”. I Försvarsmaktens medarbetarundersökning för 2017, angav 12 procent av kvinnorna att de hade utsatts för kränkande särbehandling, jämfört med 11 procent året innan (Aftonbladet, 2017).
Av de sammanlagt 788 personer som upplevde kränkningar var det 17 som uppgav att det rörde sig om sexuella trakasserier. Totalt deltog 13 500 personer i medarbetarundersökningen.
I Sekotidningen 21/4 står att det finns fortsatt behov av försvarets telefonlinje mot kränkningar. Vidare berättas om metoo-uppropet #givvaktochbitihop från 2017 som 1 730 kvinnliga yrkesofficerare, reservofficerare, frivilliga, civilanställda, soldater och sjömän ställde sig bakom. I ett debattinlägg i DN vittnade de om hur kvinnor i försvaret utsattes för kränkande särbehandling, sexuella trakasserier och övergrepp och menade att "Tystnadskulturer som säger 'givakt och bit ihop', och maktstrukturer där härskartekniker blundas för, gör att kvinnor som anmält övergrepp många gånger blivit ifrågasatta – och i vissa fall blivit än mer utsatta. I fortsättningen måste alla anmälningar tas på allvar".
En löjtnant sade till en värnpliktig: ”Du är en arrogant och nonchalant fitta. Om det här beteendet upprepas, ska jag slita huvudet av dig och därefter skita ner i halsen på dig!”. Vittnen fanns. (Expressen 2007)
Jag anser inte att det är fjompigt att gråta innan inryckning. Det är uttryck för en naturlig rädsla och oro för att kunna bli kränkt, menar jag. Jag undrar: Behöver de som i dag påbörjar militärutbildning, med modernt ledarskap, vara rädda?
Undrande