Jag skriver för undersköterskeupproret, för våra äldre, för mina kollegor, för mig och för min familj. 

Som undersköterska och fembarnsmamma vill jag gärna orka med något efter arbetstiden. Orka med mina barn, träffa vänner och släkt. 

Mer personal behövs, personal som passar i vården. Men att det inte finns några utbildade undersköterskor idag att anställa, det förstår jag och mina kollegor... Snart finns ingen vårdpersonal kvar som orkar jobba. 

Gör jobbet attraktivare genom högre lön, höjt ob på helger och kvällar så att det lockar ungdomarna. Delade turer måste bort, det är 2019 nu och det är galet att de inte redan försvunnit! 

Vi kan inte vara både undersköterskor och servitriser, psykologer, rörmokare, vaktmästare, flyttkarl, städerskor, underhållare, ledsagare, tolk, handledare, ta hand om anhöriga och deras frågor/klagomål.  När inte verksamheten funkar då får vi skulden för att inte göra ett tillräckligt bra jobb...

Ingen orkar jobba så i längden. Sen undras det varför folk mår dåligt och korttidsfrånvaron är hög?

Vi älskar vårt jobb om vi får göra det som är meningen. Vi vill låta folk gå på toaletten i tid, hinna med dagliga promenader och aktiviteter. Låta de gamla ha det lugnt och tryggt.  Så många av mina kollegor passar för detta jobb men vår arbetslust försvinner. Men mår inte vi bra så mår inte våra äldre bra och inte heller våra vikarier. 

Den vård vi bedriver idag är inte vacker och inte värdig. Det enda som räknas är statistik, inte kvalité. Hur ska vi bedriva en bra vård när vi är underbemannade? När inga vikarier finns? Folk blir utbrända, barn mister sina gosiga mammor/pappor och vi som jobbar förvandlas till trötta, gnälliga tråkmånsar utan socialt liv och utan ork. 

Bättre scheman, bättre bemanning, höjda löner! Bort med delade turer och alltid två dagars sammanhängande ledighet varje vecka! Vi behöver återhämtning, vi vill också orka bli gamla. 

Malin Karlberg med kollegor