En fundering till dig som har en anhörig på äldreboende och till utförare av olika äldreboenden:
Som inom de flesta yrken i dag så gäller principen färre anställda som ska utföra fler arbetsuppgifter. Så även inom äldreomsorgen. 

Vi undersköterskor ska till exempel flyttstäda, storstäda, laga mat från grunden, baka, hålla i aktiviteter, samtidigt som vi ska göra alla våra omvårdnadsuppgifter. Tidigare så kom maten färdiglagad och städerskor skötte all städning. Tidigare fanns även personal som höll i aktiviteter och de som höll i de olika aktiviteterna som erbjöds kunde ha full fokus på deltagarna och deras aktiviteter. 

I dag gör undersköterskan allt, oftast samtidigt. Nu till min fråga, är det ingen anhörig som reagerar när undersköterskan håller i en aktivitet samtidigt som hon är mitt i en flyttstädning och en boende behöver gå på toaletten och potatisvattnet kokar över? Multitasking, var inte det dåligt för våra hjärnor? Om ingen reagerar så får vi fortsätta med att forcera alla våra uppgifter. 

Jag menar förstås inte att det är de anhörigas uppgift, men endast era röster verkar leda till förändring.