Nu kommer jag avslöja något som väldigt många tycks ha missat i livet. Det är mycket man verkar tycka om människor bara för att. Till exempel: Att alla invandrare lever på bidrag eller är kriminella, att alla rika ser ner på de som har det sämre ställt, att tjocka bara äter hela dagarna och är lata, att missbrukare enbart har sig själva att skylla, att unga föräldrar inte är lika bra som de äldre, att alla smala har valt det så (finns faktiskt sjukdomar man inte styr över), att de flesta psykiskt sjuka är farliga, att de som är i sorg smittar, att de som utsätts för våldtäkt på något vis själva orsakat det genom till exempel en viss klädsel eller beteende.
Listan kan tyvärr göras otroligt mycket längre. Men min poäng i detta är: Tyck och tro inte så mycket om andra. Inget är sällan som du tror ändå. Om vi i samhället börjar se varandra som människor, så kommer vi lång väg på att enas som ett folk. Inget löser allt, men om vi inte ens försöker utan gömmer oss i fördomar, så kommer vi stå kvar och stampa på samma envisa fläck. Så att ingen annan känner att de behöver påpeka det så säger jag det själv. Självklart finns det rötägg i varje stöpt form, i alla samhällsklasser.