I juni i år tog bildningsnämnden beslut om att Birgittaskolans vuxenutbildning; komvux och SFI med över 1 000 elever samt 120 anställda, ska flytta till Teknikringen 2, Mjärdevi, i augusti 2022. Beslutet togs utan att ledamöterna sett planritning, eller ens visste adressen till den nya lokalen, och utan att känna till om lokalen var tillräckligt stor.
Om vi endast skulle konkurrera med kvalitet, hoppas vi att många elever skulle fortsätta att välja oss, även efter en flytt till Mjärdevi. Men bildningsnämndens borgerliga partier tillåter nu 11 privata anordnare att bedriva vuxenutbildning, vilket vi menar leder till en osund konkurrens. Dessa utförare har ofta skollokaler med centralt läge och kan lägga stora resurser på tuff marknadsföring.
Förutom att vår verksamhet ska förläggas cirka sex kilometer från Resecentrum, splittras vår enhet. Alla kurser, till exempel där metodrum och laborationssalar används, får inte plats i de nya lokalerna. Dessa kurser ska fortsättningsvis, helt eller delvis, bedrivas i Kunskapsgallerian på S:t Larsgatan. I stället för centralt läge och sammanhållen organisation, gav bildningsnämnden oss ett perifert läge och en splittrad organisation.
Anledningen sägs vara att det inte finns tillräckligt stora lokaler, som är så kallat kostnadsneutrala, för att inhysa både Komvux och SFI. Vår fråga är, hur fungerar kostnadsneutralitet i praktiken? I detta fall har man beräknat kostnader på vår befintliga hyra, en hyra som erkänt ligger långt under marknadsnivå. Ska inte kostnadsneutralitet förhålla sig till marknadsnivå? Är ens kostnadsneutralitet ett realistiskt mål för en skola? Vi undrar även om man har gjort beräkningar på vad nya NO-salar och vårdens metodsalar skulle kosta.
Vi har fått ställa frågor till ansvarig tjänsteman, men tyvärr gavs inte många svar. Det blir alltmer klart för oss berörda, att beslut tas på hög nivå utan tillräcklig kunskap om verksamheten. Hur ska elever som läser NO-ämnen och ämnen inom vård och omsorg samtidigt som de läser språk och samhällsorienterande ämnen, kunna göra detta inom den kommunala vuxenutbildningen, när undervisningen sker i lokaler som ligger flera kilometer mellan varandra?
Vi befarar att det blir lättare att lägga ner vår verksamhet om några år, när fler elever valde centralt i stället för perifert läge för sina studier. Varför behandlar bildningsnämnden sin kommunala vuxenutbildning på detta styvmoderliga sätt?