Det finns en resegarantilag i Sverige. Jättebra – men gäller den inte för alla?

Jag och min hustru köpte en resa från ett resebolag i Linköping. Vi skulle åka till Algarvekusten i Portugal. Vi betalade in våra anmälningsavgifter på 3 000 kr per person i januari 2020. Resterande 15 980 kr betalades in i mars. 

Resebolaget upplyste oss om, på vår förfrågan, att om vi inte betalade in resterande belopp så skulle vi inte få tillbaka någonting om resan skulle ställas in. Detta på grund av pandemin (eller eventuell konkurs). 

Nu har vi kämpat i snart ett år för att få tillbaka våra pengar, nästan 22 000kr. Det är vår rätt och det har vi blivit lovade.

Så här skrev resebolagets chef till oss: 

”Innan vi går in på varje resa så vill jag klargöra för er ang. inbetalda pengar till oss. I dags läge så är alla resor t o m den 13 april inställda då länder stänger sina gränser, UD avråder.

I alla lägen såsom om vi blir tvungna att ställa in resan p g a ovan beskrivning eller om vi skulle begäras i konkurs (må gud förbjude) så är era inbetalda pengar i trygghet. Alla seriösa företag som anordnar paketresor har en resegaranti hos Kammarkollegiet, detta är det lag på. 

Ni får alltså alltid tillbaka era inbetalda pengar vid inställning av resa eller konkurs. Detta är det ingen tvekan om.”

Nu har vi klagat till resebolaget men inte fått tillbaka några pengar. Dessvärre gick resebolaget i konkurs strax efter att resan skulle ha ägt rum (22 maj 2020).

Konkursförvaltaren har inga pengar till ”vanligt” folk. Vad gör vi? Jo, vi skickar en ”Ansökan om ersättning enligt resegarantilagen” till Kammarkollegiet. Men vi får inga pengar tillbaka, trots att vi överklagar.

6 april skrev resebolaget detta efter att vi begärt tillbaka inbetalda pengar:

”Hej! Vänligen återkom med kontonummer så vi kan betala tillbaka era pengar, tyvärr så kan det ta 2–4 månader innan pengarna kommer.” 

Men det kom inga pengar, trots alla garantier. Vi känner oss kränkta och grundlurade.