Linköpings kommun yttrade sig i en skrivelse den 28 november 2024 till Trafikverket om Trafikverkets aktuella skisser på Ostlänkens väg genom Linköping till och från den nya Centralstationen vid Steninge. Där skriver kommunen bland annat om Stångådalsbanans anslutning till Steninge. Den tar upp tre alternativ:
1. ”Tannefors Norra” med en slutstation för Stångådalsbanans tåg i Tannefors, inte i Steninge. Till det alternativet säger kommunen ett tydligt nej. Ett stationsläge i Tannefors är ”inte möjligt”. Så utmärkt.
2. Hackefors som slutstation. Kommunen skriver: ”Det ena möjliga (alternativet) är slutstation i Hackefors” men inget mer, inget om nackdelar (eller fördelar) eller om de svårigheter som skulle uppstå. Vilket nog ska tolkas så att kommunen vet att Hackefors inte är ett alternativ. Man nämner det för principens skull och/eller för att skrämmas. Reaktionerna i massmedia blev i alla fall skrämselrubriker och upprörda insändare.
3. Öster om flygfältet. Här hänvisar kommunen både till det PM gällande Stångådalsbanan som Trafikverket tog fram under lokaliseringsutredningen och till Trafikverkets översiktsplan. Därmed markerar kommunen, vad jag förstår, att ”öster om flygfältet” är dels ett seriöst alternativ, dels det alternativ som kommunen vill se förverkligat.
”Öster om flygfältet” är det dyraste sättet att ansluta Stångådalsbanan på. Jämfört med ”Tannefors Norra” är det cirka 1,1 miljard dyrare, jämfört med en anslutning till Steninge på de befintliga spåren i Tannefors är det cirka 400 miljoner kronor dyrare. Om finansieringen skriver kommunen: ”Kommunen är inte beredd att medverka till finansieringen av detta alternativ”. Sannolikt, säger de som kan det politiska spelet bättre än jag, kan man se det som ett förhandlingsbud.
Att behålla den nuvarande stationen är inget alternativ. Bara av det enkla skälet att den i snar framtid kommer att vara alldeles för liten för den kraftigt utökade tågtrafik som vårt samhälle kommer att tvingas (nåja …) till, gör den omöjlig.