Det är med ledsnad jag efter många nyårs- och påskhelger läser om skotträdda hundar.

Jag hade turen att med min hund gå på valpkurs 500 meter från en skjutbana där det ofta sköts. Därefter gick vi en apporteringskurs där det sköts med apportkastare kanske 50 meter från hundarna. Vid båda kurserna gavs blodpudding. (För att blodpuddingen inte skulle vara så kladdig hade vissa av oss torkat blodpuddingen i ugn). Efter dessa kurser hade jag för olika fältövningar alltid skivad blodpudding i frysen.

1984 blev vi 5:a i SM för tjänstehundar kategorin räddningshundar, och året därefter tog vi bronsmedaljen.

Jag besökte ett nyårsfyrverkeri med min hund, och visst blev han stressad. Men det var en uppenbar positiv stress, han ville ju så gärna rusa in i smeten och leta efter människor och få blodpudding!

Om jag hade en valp eller hund av liten ras skulle jag börja med att uppsöka något fyrverkeri, och där med hunden i famnen då och då ge några små tärningar av blodpudding. Varje gång det smäller eller skramlar ger man hunden något extra gott. 

Någon gång vid åskväder var min hund till och med före mig ute vid kylskåpet. Jämför med Pavlos hundar och betingning! Vill tro att man med ganska enkla medel kan få en hund som är oberörd av skott och smällare. Man får den hund man jobbar för att få!