Hur gör ni vid bevakade övergångsställen när gubben är röd?
Jag är en person som står och väntar på grön gubbe – även när det är helt öde på gatan. Man ser klart och tydligt att inga bilar är i sikte, men det är ju rött. Andra personer kan gå förbi mig och där står jag kvar. Min filosofi är: ”var en förebild för andra, speciellt barn och unga”.
Om man trycker på knappen så ska det ju bli grönt om inga andra fordon är nära. Men väldigt ofta kommer man till ett övergångsställe där människor står och ingen har tryckt på knappen? Tror ni maskinen bara ska veta att ni är där? Sedan håller jag med om att vissa övergångsställen verkar sakna sensor i marken och man kan stå i evigheter utan att den fattar att det vore bra om jag fick grönt nu, för inget fordon är i sikte.
Men hur bråttom kan man ha egentligen?
I veckan stod jag vid övergångsstället på S:t Larsgatan. Det kom en jättestressad pojke som var runt 10 år. Hela hans kropp skrek ”jag måste gå över gatan nu!”, men det var ju rött. Det kom två pojkar till, ungefär lika gamla. Där stod jag och tittade på den här killen som velade ”ska jag gå eller inte”. Sedan går han rakt ut bakom bussen som precis har åkt förbi oss. I ögonvrån ser jag bussen som kommer från motsatt riktning och jag hinner säga ”nej vänta!”, men pojken hade väl sett bättre än mig. Andra bussen blinkade ju, så han såg sin chans.
Medan vi andra stod kvar så kommer två kvinnor, en yngre och en äldre. Det är fortfarande rött och de två pojkarna är kvar. Vad händer då? Jo, dessa vuxna människor struntar i att det är rött och börjar klampa över och vilka går efter – jo, pojkarna.
Där stod jag kvar helt själv och kände: Kan man inte ens försöka vara en förebild? Unga följer oss vuxna och hur ska de lära sig rätt och fel om inte ens vuxna människor kan en så enkel sak som: rött betyder "stanna" och grönt betyder "gå".
Är det inte också då ganska typiskt att det oftast slår om till grönt ganska snart efter att personerna smitit över. Så då började jag gå och hur mycket försprång fick kvinnan egentligen när jag sluter upp till henne i samma hiss?
Var en förebild även vid de små sakerna!