Angående artikeln "Deras buss försvann – och det fria skolvalet", 3/3.
Vi var många på landsbygden som 2017 blev lovade av då sittande politiker att bussfrågan för våra ungdomar skulle lösas.
Helt och hållet tomma löften skulle det visa sig. I artikeln 3 mars nämner Julie Tran (C) att det gjordes "en gedigen utredning" om passagerarunderlaget. Denna gedigna utredning räknade dock inte med våra ungdomar alls trots att kommunen betalade för deras färdbevis till Östgötatrafiken.
Så att bussturen in till Linköping varje morgon var fylld till 75 procent spelade helt plötsligt ingen roll. Och det faktum att morgonturen gick sent och kvällsturen gick tidigt hem gjorde att nästan inga jobbpendlare kunde ta bussen om de ville få ihop en hel arbetsdag, bidrog också till det låga vuxna bussåkandet.
Det förslag som Filip Leo nämner är inte att se som upprättande av ny busslinje utan snarare några enskilda bussturer. Det måste det väl ändå finnas utrymme för?
Att både Julie Tran (C) och Muharrem Demirok (C) sedan i artikeln tar upp att våra grannar i Ekängen absolut inte får påverkas av några ändringar av turerna och till och med ska få fler turer än de 35 stycken (i vardera riktningen) de redan har vardagar, sticker enormt i våra ögon.
Vi hade tre turer, en till Linköping på morgonen och två från Linköping på eftermiddagen, endast vardagar. Nu har vi inte ens det...
Arne Lilja, Ö Harg